I hemmets trygga vrå...

Jag festar gärna, jag går gärna ut, dansar, dricker en drink och studsar på ett dansgolv. Jag precis som alla andra har ett behov av att ha folk runt mig, att få vara social... Men, jag har ännu större behov av att få vara själv. Sitta i ett hörn, själv, i lugn och ro....tystnaden som lägger sig runt mig, att få varva ner och känna harmoni. Att låta tankarna få landa, få bearbeta dem själv och ta ett allvarligt samtal med mig och endast mig. Att umgås med mig själv, min egna tid är det bästa jag vet. Tyvärr är det många som tar illa vid sig när man vill vara själv, eller så kan det vara så att de tror att något är på tok... "Mår hon/han inte bra?" "Har det hänt något??" Ja, ibland kan det vara så, ibland inte. Men oavsett om det har hänt något eller ej så är det skönt och viktigt att få vara ifred. Att få vara ifred är dock inte lika med att försvinna helt och hållet, eller att man inte vill veta av sina vänner igen...någonsin!! Att få vara ifred betyder att man vill sluta sig i sin egna lilla kokong i hemmets lugna och trygga vrå, bädda in sig och njuta. Skicka mig gärna ett sms, eller skriv ett brev...det uppskattas stort, men när jag inte vill bli störd...stör mig inte. Jag är inte sur, jag är inte ledsen...jag vill bara umgås med mig själv en stund. Jag hör av mig när jag lämnat min lilla plats, och jag kan lova dig att när du vill ha samma distans så kommer jag respektera det precis som du respekterat min önskan. Speciellt efter denna intensiva period som varit nu känner jag iaf att jag har stort behov av att få sluta mig. Mycket har hänt under hela hösten för min del och ännu mer hände under julen. Just nu har luften gått ur mig och jag måste luta mig tillbaka en stund och ta ett djupt andetag. Om en vecka är det skolstart för min del, och då behöver jag alla krafter jag kan få. En ny era börjar i mitt liv, ett nytt kapitel som jag längtar efter att få börja skriva och jag är exalterad. Därför vill jag ladda mina batterier.... Den där kokongen ska jag sluta mig i från och med imorgon när barnen ska till skola och förskola, mysa in mig ordentligt. Jag längtar även efter att få sätta mig i lotusställning, med en tänd brasa och även några ljus, på med lugn musik...meditera, yoga och varva ner... .....hemmets lilla trygga vrå.....

När man känner sig lurad

Du har blivit intryckt i ett hörn, ställd mot väggen. Du blir pressad och tror i den stund att du gör det enda rätta, men ändå blir allt fel! Så fel som det bara kan bli, helt plötsligt inser du också att inte har du bara blivit ställd mot väggen och pressad du har också blivit lurad....riktigt grundlurad. Du har blivit en figur mitt i ett spel, någon annans marionettedocka, det är helt enkelt någon som leker med dig. Vad gör man?? Ska man lägga sig platt? Lägga sig ner och gråta? Vad tjänar det till? Ska man hävda sin rätt och visa motsatsen? Jag är inte dum!! Jag är inte korkad!! DU kan inte leka med mig, jag är inte din och jag är inte någon leksak. Vilka människor blir utnyttjade på detta sätt? Vem är lättast att lura? Jag tror att alla människor kan hamna i den fällan men vissa är lättare att föra bakom ljuset än andra. Är man dum och korkad för det?? Nej, snarare kan det vara så att man många gånger är naiv, tror gott om allt och alla och vill inte se att det finns något ont i någon. Jag tror inte på att ge igen, inte heller kan man ändra på någon. Man kan antingen rädda sig själv och se till att ta sig därifrån, innan man blir förgiftad av andras negativa känslor eller bara se till att de man verkligen bryr sig om runtomkring en inte blir skadade av det som hänt. Har du inget att dölja och din buk ren så har du inget att vara rädd för. I slutändan är det ändå den som har lurat dig och fört dig bakom ljuset den enda som har något att förlora...den personen har förmodligen förlorat en riktigt fin vän!

Love above all...

Som en fin avslutning på dagen vill jag bara säga: KÄRLEKEN VINNER ÖVER ALLT!!! Mumbo jumbo och flum, flum...men utan kärlek finns det inget liv, utan kärlek kan vare sig människan eller ngt annat levande väsen överleva!

Hårda ord

!

Många visa människor genom tiderna har sagt ord och meningar som kan uppfattas och som är mycket hårda, men i ärlighetens namn....det är sanningen. Hur vi än vrider och vänder på det, hur flummigt och löjligt det än låter så är det så det är. Sanningen är en enda och det är att vi och endast vi själva är det som är vårt livs arkitekter, det är vi och endast vi själva som bestämmer hur vårt liv ska se ut och hur vi ska leva det. Många slår bakut när man säger detta....många drar fram med försvaret och blir alldeles ursinniga.... "Men jag har inte valt att få canser!!" "Men jag valde inte att få diabetes!!!" "Men jag valde inte att min mamma/pappa/syskon...skulle dö!!!" Ja, många saker kan vi inte påverka, yttre faktorer kan vi allt annat än påverka, men vi kan påverka hur DE ska påverka oss!!! Tråkigheter händer, ibland större ibland mindre, tragiska upplevelser påverkar självklart våra liv...men det är endast vi själva som väljer hur det ska prägla oss. Jag skulle kunna lägga fram en låååååång lista på hjältar som har allt annat en förutsättningar för att "lyckas" i livet men som kommit långt!! Människor som helt klart skulle kunna lägga sig ner som offer och ge upp men som ALDRIG under några som helst omständigheter har gett upp. Människor som fötts utan armar och ben, människor som har drabbats av svåra olyckor och är förlamade från halsen och neråt, människor som förlorat hela sin familj och sen dessutom drabbats av svåra sjukdomar, människor som fått dommen att de aldrig mer kommer kunna gå eller att de ska dö inom den närmaste två eller tre månaderna...men de har aldrig gett upp. Folk som legat i koma och haft en dödsdom men som plötsligt vaknar upp, de var dömda till döden eller hjärndöda...de kan nu prata... Vad är det som skiljer dessa människor från de övriga?? VILJAN!!! Viljan att kämpa och de ger inte upp, dessa människor har en inre styrka, ett mål och en handlings kraft! Det finns inget annat i deras inre än det mål de satt upp i sikte. Kan alla göra detta?? Ja, jag är övertygad om att alla människor har denna styrka i sig, om de bara vill. Du kan välja att sitta i soffan resten av livet och vara sur och bitter eller att ta dig själv i kragen, acceptera allt det som hänt dig (inte försöka förneka eller sudda bort, för det är en del av ditt liv) resa dig och se framåt!!! Saker händer i livet, alla har sin historia och den kommer alltid finnas där men det är du och bara du själv som avgör hur mycket det ska dra ner dig eller lyfta upp dig. Även dessa negativa saker som händer dig kan du välja att se som en resurs, en resurs som du kan använda dig av i livet!

När förvirringen är total...

Allt kan förändras och allt kan ställas på sin spets. Där allt var frid och fröjd, där allt var lugnt kan det bli kaotiskt och hela världen vänds upp och ner. Vad gör man då?? Man kan låsa in sig i ett rum, man kan slita håret av sig eller kan man ta ett steg bakåt och försöka se allt på ett bredare perspektiv. En läxa jag har lärt mig sista dagarna är att man under några som helst förhållanden inte bör låta sig pressas av andra. Några ord som har etsat sig fast i minnet på mig, något jag har hört mycket senaste tiden är:

"En riktigt vän ställer dig aldrig mot väggen, en riktig vän försätter dig inte i en svår situation"

Kloka ord, sagda av mycket kloka personer i min närhet!!! Dessa ord är extra viktiga att jag tar till mig då jag själv tillhör den otåliga sortens människor. Vi måste lära oss att ta hänsyn till varandra och ge varandra utrymme, för hur ont det gör, hur jobbigt det än är, när förvirringen är total måste man få den tid man behöver för att reda ut allt för sig själv innan man kan ta beslut.

Nytt år, nya tankar, nya möjligheter...

Åren går, man växer, mognar och samlar på sig erfarenhet. Jag må vara kristen, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har vissa österländska tankebanor. Jag tror på själen som lever vidare, jag tror på själen som samlar på sig erfarenhet genom liven den lever, det låter vettigt tycker jag. Dock går jag inte lika långt som i tankar om nirvana och sånt. Hursom.... Ett nytt år har stundat, ett nytt år har uppenbarat sig. Vissa har firat in det nya året med dunder och brak, andra i stillhet. Jag skulle vilja säga att de flesta har det gemensamma att se ett nytt år som en chans till förändring, förnyelse och nya möjligheter. Många börjar sina nya liv kring nyår, avger löften etc. Vissa kan tycka att detta är patetiskt andra ser det som en chans. Sen kan det nya året också komma med besked, uppenbarelser som man inte hade förväntat sig. Nya ansikten kan komma fram och nya sidor som man inte hade förväntat sig...bra/dåligt??? Det är helt och hållet hur man väljer att se på det. Mitt nya år har kanske inte börjat på det absoluta ultimata sättet, kanske inte så där romantiskt och vackert som man ser på film...men jag är nöjd ändå. Mitt nya år har gett mig nya tankar och nya möjligheter. Nya tankar att ta till mig och bära med mig genom livet och nya möjligheter till förändring... Kan det bli bättre???

Livet, kroppen och lyckan...

Vi tar det för givet, vi tänker inte på det förrän det är för sent. Vi stiger upp på morgonen, tittar ut genom fönstret, dricker en kopp kaffe och tuffar igång vardagen. Vi gnäller och vi piskar på oss själva....men hur ofta stannar vi upp och tänker på livet på riktigt?? "Jag är för fet" "Jag är för smal" "Jag är otränad" "Jag är för kort" "Tuttarna är för stora" "Låren är för tjocka" "Jag börjar bli gammal" och så fortsätter det... Men varför är du fet?? Varför är du för otränad??? Vad gör det att tuttarna är för stora?? Gammal????, Varför ser man inte det som är viktigt på riktigt?? Varför inte se charmen i att åldras?? Varför inte börja belöna kroppen för allt det som den egentligen skänker oss?? Varför sträva efter mål som är sjuka?? Är du för fet är det bara du som kan ändra på det hela, enda sättet att kunna göra ngt åt det är att börja älska din vackra och fantastiska kropp. Det är förmodligen ditt hat som gör att du blir fetare och framför allt mår sämre. Klaga inte på fettet, känn efter istället för hur du mår!!! Är din kropp värd att må så där??? Kroppen som gör att du kan andas, leva, njuta av en vårvind, kunna stå och gå, springa, simma, smeka och älska!!! Borde inte du ta hand om den och skänka det bästa möjliga under de åren som du lever??? Det är inte kroppens fel, vi måste ändra inställning till livet och till oss själva. Du kan inte förvänta dig att känna sann lycka och kärlek om du inte ändrar ,inställningen till dig själv först. Sluta jaga, sluta jämföra och lev!!! Öppna ögonen och fånga tiden, andas, andas, andas!!!! Foton är jätte kul att titta på, men fastna inte där, fastna inte bakåt i tiden och det som har varit. Se framåt, men oroa dig inte för framtiden heller. Lev idag, njut idag och skratta!!! Den största lyckan jag har upplevt var när min ena dotter häromdagen sa att hon älskar sig själv!!! Det är lycka att veta att ens barn gör det, för vad kan man som förälder önska sig mer?? Sluta förakta livet, sluta förakta kroppen och njut av allt det vackra och sköna som finns runt dig. Detta skriver jag inte bara för dig, detta skriver jag framför allt för att jag själv ska förstå det, för jag kanske tycker allt det här, men jag har själv ännu inte förankrat dig hos mig. Ska vi hjälpas åt?? För både du och jag är värd det absolut bästa!!