tag:blogger.com,1999:blog-51256124875718869012023-11-16T03:26:29.558-08:00LivsnjutarenEn blogg om det goda livetAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.comBlogger164125tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-90748634586574221022017-12-08T07:05:00.002-08:002017-12-08T07:05:39.807-08:00Juletid<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRkjoExFwTnPD2n4A2cdTSVP0l5auiRdrwTggE8Q2sNKMpUBrurFZ-BKvy1pQhCas4MS0OXpPgzCDj3qdXetlm-c9ZqtSw3ovQBd9l8bgMBzodeQLnlemIGpRnEsLMMPoM8hsM2WjIe2Sx/s1600/IMG_5501.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRkjoExFwTnPD2n4A2cdTSVP0l5auiRdrwTggE8Q2sNKMpUBrurFZ-BKvy1pQhCas4MS0OXpPgzCDj3qdXetlm-c9ZqtSw3ovQBd9l8bgMBzodeQLnlemIGpRnEsLMMPoM8hsM2WjIe2Sx/s320/IMG_5501.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Alla som känner mig vet nog att julen är min absoluta favvorithögtid.<br />
Att pynta, pyssla och fixa dagarna i ända under denna årstid är nog det absolut bästa som finns.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgib4SdnlZam180JLNjbF2tuRSyEPODDZYIj7-kJB77_enlH0eCeYdyoYLN9V6NqkFMPKkfVwtKv2rmCdfQgkZpJcRVZU10TzS8cPG_ow7UHaHZ8PD5hpvPkLbBjWP2TydRrylApWvwcEqn/s1600/IMG_5502.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgib4SdnlZam180JLNjbF2tuRSyEPODDZYIj7-kJB77_enlH0eCeYdyoYLN9V6NqkFMPKkfVwtKv2rmCdfQgkZpJcRVZU10TzS8cPG_ow7UHaHZ8PD5hpvPkLbBjWP2TydRrylApWvwcEqn/s320/IMG_5502.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
När jag väl sätter igång så finns det ingen hejd på det, jag kan gå runt hemma och pyssla i timmar.<br />
Städa, flytta på saker, lägga till, ta bort...det är underbart :)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHmfPLtTyYtJArkP4ZwFzGgCsXN2LRJOOYK4bzdWxtCw1-GvN1ur97pj6gIXMFkDrlmFwV2eomSDQw9AOfPrIIiAgUrqEKwJmTwbdNXNPsH5WUfI5BsLar7UuNt0BDh2G1pvJNNOFewLDy/s1600/IMG_5499.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHmfPLtTyYtJArkP4ZwFzGgCsXN2LRJOOYK4bzdWxtCw1-GvN1ur97pj6gIXMFkDrlmFwV2eomSDQw9AOfPrIIiAgUrqEKwJmTwbdNXNPsH5WUfI5BsLar7UuNt0BDh2G1pvJNNOFewLDy/s320/IMG_5499.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Vi började med julpyntet här hemma 2 veckor innan 1:a advent och det är inte över än...det är en process som får hålla på hela julen tycker jag. Mycket har plockats fram och mer ska fram.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHV-eyNgxs6i8pFdbCkjtI-IYlkHPkW8vUdb-H0JMcsF_sYxoJXPxNuhr3yNOz1crqyXaIU_hXDZ3JzHbsDf2eopEahX11OIThJ1a-cvZ6Lro3Mvm1S6MECsxElG-JCYjzCr_0_yhe5o5u/s1600/IMG_5498.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHV-eyNgxs6i8pFdbCkjtI-IYlkHPkW8vUdb-H0JMcsF_sYxoJXPxNuhr3yNOz1crqyXaIU_hXDZ3JzHbsDf2eopEahX11OIThJ1a-cvZ6Lro3Mvm1S6MECsxElG-JCYjzCr_0_yhe5o5u/s320/IMG_5498.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Nu till helgen ska vi ut och plocka granris och murgröna för att binda kransar och pynta. Nästa helg är det granhuggning på agendan...Bakning och övrigt pyssel håller på under hela julen <3<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWGMltYnXz5znOlpvDymtSrnqVKhQOK64mdmX526UbzUliUkIBo4opdExAMx1cQL69k0pwsqhTkoPZR3oP0c77UTlqI9chZ24XWLptW_ABGyWkjHIiB6vzSGMhp2USJs22QylROXclizwv/s1600/IMG_5494.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWGMltYnXz5znOlpvDymtSrnqVKhQOK64mdmX526UbzUliUkIBo4opdExAMx1cQL69k0pwsqhTkoPZR3oP0c77UTlqI9chZ24XWLptW_ABGyWkjHIiB6vzSGMhp2USJs22QylROXclizwv/s320/IMG_5494.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nu inväntar vi bara snön som lyser med sin frånvaro här på Öland...så är vi nöjda sen <3</div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-13534311885108920332017-11-29T02:40:00.000-08:002017-11-29T02:40:33.817-08:00Arachnofobia<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBTltVpwbW7MV9Cxwj3SFMBX5GWtUNNhpoz5ssNL6VIOwn-NjXX4-OtoYX-7QZ611H-vxm7llTmG_S9ueDTzf5-3nJ3rQ8Iu4r82Iwe3Cx6iOvOn5FHBUgSV-K3z656JY-wumvAvClRLVL/s1600/14-svyle-21092354cf3f1c7d24a.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="619" data-original-width="1100" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBTltVpwbW7MV9Cxwj3SFMBX5GWtUNNhpoz5ssNL6VIOwn-NjXX4-OtoYX-7QZ611H-vxm7llTmG_S9ueDTzf5-3nJ3rQ8Iu4r82Iwe3Cx6iOvOn5FHBUgSV-K3z656JY-wumvAvClRLVL/s320/14-svyle-21092354cf3f1c7d24a.webp" width="320" /></a></div>
<br />
Arachnofobia - rädsla för spindlar. Kommer från grekiskan, arachne betyder spindel och fobia betyder rädsla.<br />
<i><b style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">"Fobi</b><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"> (av </span>grekiska<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"> φόβος, </span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">fobos</span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">, "fruktan") kallas en stark upplevelse av </span>rädsla<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">, starkt obehag eller stark äckelkänsla som, oftast utan saklig grund, återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen hyser stark aversion mot.</span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"> För att betraktas som en fobi måste den negativa känsla som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet. Det handlar alltså t.ex. endera om att personen reagerar med rädsla inför ett objekt eller en situation som vanligen inte betraktas som farligt, eller att den rädsla som uppkommer är överdrivet intensiv.<span style="white-space: nowrap;"> </span></span></i><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><i>Personer som lider av fobi försöker i stor utsträckning undvika vissa situationer på grund av rädslan att stöta på objektet som personen är rädd för eller hyser obehag inför, till exempel att helt avstå från att röra sig i skogen på grund av rädsla för ormar.</i><span style="white-space: nowrap;"><i>"</i> (Text tagen ur www.wikipedia.org)</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Häromdagen ställdes jag inför min fobi...eller jag fick rättare sagt lära mig att det är en fobi. Har alltid trott</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">att det handlade om en vanlig rädsla, men nej...denna upplevelse gav mig en ny (mindre trevlig) upplevelse.</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Jag har spindelfobi!</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Jag har alltid tyckt att det är obehagligt att vistas på uteplatser med tak eller att vistas under ett träd. Jag går heller</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px; white-space: nowrap;">aldrig barfota på en gräsmatta eller att ligga på en gräsmatta är det inte på tal om heller. Jag kan inte lägga mig</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">mig på ett golv över huvud taget (jobbigt när man vill yoga). Allt detta för att det finns risk att möta en spindel,</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">och mer finns det som begränsar mitt liv.</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Men jag har alltid trott att det bara var en vanlig rädsla.</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Har länge fasat för att möta en större spindel när jag är ensam hemma, men trodde att detta inte skulle ske då</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">vi har spindelsanerat huset. Mannen som kom och spindelsanerade gjorde visserligen klart för oss att han inte</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">har något medel som tar bort alla spindlar, men trodde ändå att risk för spindlar så här års var minimal.</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Och så sitter jag inne i vårt bibliotek/kontor med vår dotter i famnen och fixar med lite smått och gott...då kryper</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">det en stor spindel in under skrivbordet..och jag är ensam hemma... </span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Hittils har alltid maken varit hemma när dessa </span></span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px; white-space: nowrap;">gigantiska spindlar dykt upp och jag har bara tjoat efter honom </span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px; white-space: nowrap;">så var problemet löst men nu var jag ensam...</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Jag inser att jag måste handskas med detta själv och springer efter flugsmällaren..när jag kommer tillbaka så har</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">spindeln krypt iväg. Alla med fobi vet vad detta innebär, man vet att den finns där men inte var, vilket är det absolut</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">värsta. Det är nu paniken och ångesten började byggas upp och jag vet inte var jag ska ta vägen.</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Jag ringer min man i panik, inte för att han kan göra något...men som stöd...för jag tänker jag inte klart.</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Under samtal med min make försöker jag få ordning på tankar och han försöker lugna mig via telefon. Han kommer</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">med förslag om att gå ut och gå vilket är otänkbart. När man som fobiker vet att spindeln finns i det rummet så</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">finns det inte av denna värld att man slappnar av innan man vet att spindeln inte längre finns kvar. Antingen ska den</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">dö eller så ska den ut, annars är det rummet "infekterat", nästa steg vore hela huset. Det vill säga att skulle jag</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">lämnat huset så skulle jag inte kunnat gå in igen, man hade fått sanera hela huset. De flesta tycker nog nu att </span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">jag överdriver, men så pass stor är skräcken, paniken och ångesten.</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;"><br /></span></span>
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">I nästa steg fick jag lära mig hur pass starkt detta är... Jag höll dottern i ett krampaktigt tag, jag hörde inte ens att</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">hon gnällde, jag var totalt blockerad. Jag hade lyckas lägga ner henne när spindeln plöstligt kommer fram. </span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Jag står "öga mot öga"</span></span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px; white-space: nowrap;">med denna och är ensam. Nu börjar tårarna spruta och hela jag börjar skaka, mina knän</span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px; white-space: nowrap;">skakar som på en tecknad film, jag är ensam och jag MÅSTE fixa </span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px; white-space: nowrap;">detta själv. </span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">Maken i luren och jag försöker verkligen ta mig till att döda spindeln. Jag gör flera försök men den är för</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">stor och den lyckas smita. Yrseln kommer och jag får knappt någon luft, det är fruktansvärt, svetten rinner och</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">jag hyperventilerar. Detta är i särklass det värsta jag varit med om, till slut säger maken att han åker hem, för han</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">hör hur pass illa det är. Vi lägger på och jag står ensam med detta monster, tårarna fortsätter att spruta och jag kämpar</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><span style="white-space: nowrap;">med att ha kontroll över detta monster. Jag slänger böcker, flaskor...allt jag kan hitta. Till slut lyckas jag få död </span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">på den och är helt utpumpad. Fortfarande skakad och skräckslagen tar jag dottern och lägger mig i sängen.</span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">NU vet jag hur en fobiker känner sig...det ÄR fruktansvärt, det är okontrollerbart och hemskt.</span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">NU inser jag att </span></span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: sans-serif; font-size: 14px; white-space: nowrap;">jag måste göra något åt detta och jag insåg också vilket grepp denna skräck har över mig. Jag fick blackout,</span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">minnesluckor och den här känslan hade fullt grepp över mig. Jag var helt och hållet i denna fobins makt och jag</span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">kunde inte göra något åt det. Jag fick verkligen kämpa med allt vad jag kunde för att få död på spindeln och det var</span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">något av det starkaste jag gjort, föda barn var "a piece of cake" i jämförelse. Ännu värre är att efter denna</span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">upplevelse har jag inte kunnat slappna av fullt ut i mitt egna hem. Jag har svårt att somna på natten och jag</span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">håller "ett extra öga öppet" som säkerhet. Varje lucka jag öppnar, varje sak jag lyfter på är jag beredd och </span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">aldrig avslappnad. Så har det varit varje gång jag har mött en spindel, det har alltid hållt i sig ett tag, denna </span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">gången är det värre...</span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">Jag har en hel del att läsa på och det är en utmaning, men jag hoppas att jag kommer kunna vara i närheten av</span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px; white-space: nowrap;">en spindel när jag är klar utan att gripas av samma slags panik...</span></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-4294240734684624682015-10-20T04:56:00.000-07:002015-10-20T04:56:02.545-07:00Ta inget för givet...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8SQ4zKimrMhMSUiIiSItM44-Gk1PQMS1UJFLoEHGQ8PjeEmHFT4JXzneqRAQuRjmuSNLku-_fVkIjAnQvCnJfucaUmNIQ1AuQwvNYBVd1l7DzxM6-Bo86O8jXG-fTGreGtjGXwqaiQsC6/s1600/tumblr_mvm97c9uz01qjfaaco1_1280.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="303" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8SQ4zKimrMhMSUiIiSItM44-Gk1PQMS1UJFLoEHGQ8PjeEmHFT4JXzneqRAQuRjmuSNLku-_fVkIjAnQvCnJfucaUmNIQ1AuQwvNYBVd1l7DzxM6-Bo86O8jXG-fTGreGtjGXwqaiQsC6/s320/tumblr_mvm97c9uz01qjfaaco1_1280.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Jag har i hela mitt liv levt under mottot att "inget varar för evigt" och det tänker jag fortsätta med. Jag har lärt mig att aldrig ta något för givet och jag anser det vara sunt. Jag väljer att vara rädd om det jag har av just den anledningen och tänker fortsätta med det. Och jag tar verkligen INGET för givet, inte min hälsa, inte mina vänner och inte ens mina barn. Allt kan tas ifrån en närsomhelst, så är det bara. Önskar att fler och fler kunde förstå detta, för jag blir ledsen när jag ser hur folk beter sig mot sig själva och sin omgivning..."förstår de inte" tänker jag då. Tror folk verkligen att man kan göra och bete sig precis hursomhelst? Förstår man verkligen inte att en dag kan det där slå tillbaka? Jag jobbar inom vården och möter detta i princip dagligen och det gör att man tänker till ytterligare. Den gamla farbrorn som inte har någon anhörig alls då alla sagt upp kontakten med honom, eller den unga kvinnan som må vara 45 men ser ut som 85 pga att hon inte skött sin hälsa utan röker, dricker och lever allmänt ohälsosamt. Allt betalar sig till slut... Jag menar inte att man ska gå runt och vara rädd hela livet, men jag anser att man bör vårda det man har på bästa sätt. Snedsteg och fel gör vi alla och ingen är perfekt. Alla har vi betett oss illa och alla har vi festat till det lite för mkt ibland...men det är i det stora hela jag anser att vi bör tänka till, för när det väl kommer till kritan en dag är risken stor att vi ångrar oss och börja fråga oss själva "vad tusan vi höll på med..."<br />
Jag har som sagt mer eller mindre alltid tänkt så och jag börjar alltmer tänka så. Livet är fullt av förändringar och det är mycket som ständigt sker i ens liv. Jag befinner mig själv i en mycket omvälvande förändring som verkligen sätter allt på sin kant. Jag ifrågasätter allt i mitt liv och jag försöker få en viss balans trots att det inte är lätt. Jag vet inte var min resa kommer sluta, men jag vet att hur det än blir så är jag redo att transformeras med den.<br />
Jag pratade om rökning och ohälsosam livsstil längre upp....det är inte bara tobak och alkohol som är ohälsosamt, stress är minst lika farligt. Detta är något som jag själv fått dra åt mig öronen på sista dagarna då jag själv sett signaler hos mig som visat på allvarlig hälsofara. Jag försöker att backa tillbaka en aning där och dämpa mig själv, kanske inte dra i handbromsen (för det är en omöjlighet just nu) men att försöka sakta in en aning...det är ju tyvärr känt att jag är smått av en fartdåre annars ;)<br />
Jag skrev i mitt förra inlägg om att målet alltid är ett och samma men att vägen ofta är olika, att man ibland tom får backa, leta efter en ny väg innan man kan fortsätta till sitt mål. Just så är det för mig just nu. Jag går i termin 6 på sjuksköterskeprogrammet, det är endast 3 månader kvar av utbildningen och jag är mycket nära mål, men har tyvärr fått ta ett rejält hinder på vägen. En enorm stock befinner sig framför mig på min väg, men jag ser mitt mål, det är klart och tydligt där framme. Stocken är tung, stor och känns emellanåt som omöjlig att få undan, men jag ger inte upp...den ska inte hindra mig från att nå mitt mål. Jag har en del människor som kommit och börjat hjälpa mig att röja vägen, en del har kommit självmant andra har jag fått be om hjälp (man måste utnyttja sina resurser ibland) jag är tacksam för hjälpen oavsett. I arbetet med att röja undan stocken har jag fått påminnas om att vila då man arbetas ut i förtid och då orkar man inte jobba ikapp i den takt man önskar, visst...jobba hårdare än de som är längre fram på vägen måste jag ju...men små pauser är ändå viktiga för annars slits man ut och kommer inte klara av att jobba klart alls. Måste säga att det är oerhört smärtsamt men ändå tillfredsställande på något sätt, för jag må få hjälp, men hjälpen är inte konstant, den kommer och går...det stora jobbet gör jag helt på egen hand. Vi får se hur det slutar, men målet är som sagt fortfarande detsamma och har inte ändrats, inte en enda gång. 3 månader kvar....får se vad jag skriver om 3 månader...Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-75033482476709907782015-03-27T10:11:00.000-07:002015-03-27T10:11:21.917-07:00Olika vägar men samma mål...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcLX8O0WdRpI1obc8yVEqaz8MMn06pf1-Vr8AUu82vANbFkzE-70YfE1Q1_eJu3REVFsK5q_MzYrXxrhnzRyN-3zrhtr19dODxP7cEuYNifWQUBSmIDdxqCGcl2SREHBVlrgsDqlcgQtgk/s1600/h%C3%A4mta.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcLX8O0WdRpI1obc8yVEqaz8MMn06pf1-Vr8AUu82vANbFkzE-70YfE1Q1_eJu3REVFsK5q_MzYrXxrhnzRyN-3zrhtr19dODxP7cEuYNifWQUBSmIDdxqCGcl2SREHBVlrgsDqlcgQtgk/s1600/h%C3%A4mta.jpg" /></a></div>
<br />
Dessa ord sa en klok person till mig nyligen och det är precis så det är och det gäller alla mål här i livet. Inte alltför sällan har man många olika mål i livet inom olika områden. Själv har jag några som jag vill nå inom olika områden, dvs jag är en och samma person med olika sorters mål. Det ena målet jag har delar jag med flertalet personer, och det är mina klasskompisar. Vi har allesammans samma mål och det är att gå klart vårt utbildning. När vi började denna utbildning i januari månad 2013 hade vi alla målet att vi ska ta examen januari 2016. För en del tog det stopp redan den sommaren då de valde att hoppa av, en del klarade inte av de tentor som krävdes för att gå vidare, en del blev gravida...ja, mycket kan hända som gör att man måste ta ett uppehåll och fortsätta senare. Dock är målet fortfarande detsamma, de som har blivit tvungna att ta ett uppehåll har fortfarande målet att bli sjuksköterskor, men det blir inte januari 2016, det blir vid ett senare tillfälle. Så är det ofta...målet är ett men vägarna är många. Samma sak gäller mitt mål att gå ner i vikt, jag har fortfarande samma mål som när jag började sommaren 2013 men saker händer på vägen och målet får byta vägar. Det betyder inte att man ger upp målet, men det kan ta längre tid och man får välja en ny väg. Tänk att du kör på en väg, du har ett mål dit du ska och du måste tid, på vägen faller det plötsligt ett träd framför dig, ska du bara stanna bilen och vänta på att trädet ska magiskt försvinna? Du måste hitta ett sätt att ta dig förbi hindret för att komma dit du hade tänkt att ta dig från början, för vad är alternativet? Du kan stanna kvar och inte röra dig ur vägen, men du kommer ingenstans och det kommer få sina konsekvenser. Målet är fortfarande att ta sig fram dit man hade tänkt från början, du kan försöka flytta trädet, såga ner det eller helt enkelt välja en annan väg förbi trädet. Precis så är det i livet i övrigt. Hinder kommer i vår väg, vi kan jobba oss igenom dem eller förbi dem, men det börjar ofta med samma sak när hindret kommer, man känner sig först handlingsförlamad. När hindret står där framför dig kan du bli arg, ledsen, förtvivlad, förvirrad, irriterad, frustrerad..listan kan göras lång men när känslorna har lagt sig och man börjat tänka klart hittar man vägen för att fortsätta resan. Precis som denna kloka person sa till mig (som är en lärare till mig) "det finns olika vägar till att nå målet..."<br />
Jag har under resan till att gå ner i vikt stött på många hinder och många gånger gått bakåt istället för framåt, men jag ger inte upp...för målet är ett och jag får ibland gå en bit bakåt (går upp i vikt) för att sen tappa mer igen (ta mig förbi mitt träd på vägen) och sen fortsätta framåt. Precis så är det hela tiden och jag vill säga till alla er där ute som råkar ut för olika hinder i livet, ge inte upp, hitta era genvägar. Be om hjälp, ibland behöver man hjälp av andra för att flytta på trädet, stenen eller stocken på vägen. Vi måste våga be om hjälp och om någon ber dig om hjälp, tvivla inte att hjälpa till, för nästa gång är det du som behöver hjälp. Trevlig helg vänner <3Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-7708400104492176892015-03-26T01:38:00.001-07:002015-03-26T01:38:24.823-07:00Objektifiering och jämställdhetHar inte skrivit på länge nu vänner, jag har inte riktigt haft tiden och livet är inte riktigt som jag hade planerat att det skulle vara för tillfället...men skam den som ger sig, jag är snart på banan igen. Men det är inte det jag hade tänkt skriva om idag, jag har annat jag vill skriva om. Idag är det om objektifiering och jämställdhet. Det hoas, skriks och gapas om FSG (Fifty shades of grey) just nu bland annat, folk är upprörda över den våldtäcktskultur som finns där ute och om hur kvinnor är rena sexobjekt osv. Ja, jag är helt med i den debatten och jag tycker också det är fruktansvärt och upprörande att kvinnor idag på 2000-talet fortfarande ses som små objekt och inget annat. MEN är det bara kvinnor som man ser på så? Hur ser vi på männen? Det hoas, skriks och gapas om FSG som (By the way) är en bok som klassats som tantsnusk (och helt ärligt...hur många andra "kvinnoböcker" är egentligen inte annat än tantsnusk...med handen på hjärtat...seriöst) och jag har själv inte läst den och kommer inte läsa den heller. Det pratas om att den förvrider kvinnors syn på sig själva och att de är lägre än män, bla, bla, bla... Helt ärligt...har vi inte kommit längre? Får inte kvinnor vilja njuta av sex? Är det fortfarande SÅ FULT med att kvinnor ska gilla sex? För jag har helt ärligt talat uppfattat det hela som att det är DET boken egentligen handlar om. Och de som har läst boken och sett filmen säger att det är just vad det handlar om. Det är KVINNAN som styr och det är snarare att han är HENNES njutning. Men fortfarande...vi är helt ute och cyklar. Varför ska det hela tiden vara en kamp mellan män och kvinnor...vem som ska få vem till att njuta, vem ska som göra mest hemma, etc, etc..varför kan vi inte bara landa i samspel och den riktiga jämställdheten? Varför kan man inte få njuta av sex TILLSAMMANS och ha det bra TILLSAMMANS??? Jag tycker snarare att objektifieringen byter plats och fokus istället för att suddas ut. Helt ärligt...vi har stor fokus på att kvinnor kläs av och objektifieras (vilket ÄR illa och ogillar det starkt) men helt ärligt så görs exakt samma sak med män. De intar den där korkade blicken på bilder och ser ut som "Hey, babe...jag tänker bara med snoppen och den tänker på dig...naken..." Seriöst??? Män är inte korkade idioter som tänker med snoppen, likväl som att kvinnor inte är korkade varelser som hör hemma i köket. Vi är alla människor, alla varelser med känslor och en fullt fungerande hjärna. Sluta upp att göra er dummare än vad ni är. Alla tänker på sex i en viss mån, vissa mer vissa mindre och det har INGET med könet att göra. Det finns kvinnor som är galna i sex och det finns män som inte är det minsta intresserade, det är inget könsrelaterat. Det finns kvinnor som är mer intelligenta än män och tvärtom också...INGET könsrelaterat i det heller...etc. etc...listan kan göras lång. Och när det kommer till sex...helt ärligt, jag är djupt besviken på att vi inte kommit längre såhär en bit in på 2000-talet. Sex är inte smutsigt, det är något vackert, det är kärlek och det är naturligt, fruktansvärt trött på att det görs till något vidrigt, smutsigt och fult. Jag hoppas att det är en trend som kommer vändas snart. Jag uppfostrar mina barn till att se det vackra i sex och jag har inga som helst planer på att vara censurerad i mitt snack om sex med mina barn, Frågar det så svarar jag och jag är ärlig. Alla tre uppfostras till att respektera det motsatta könet och inte göra något som de själva inte vill, samt inte tvinga någon annan till att göra något de inte vill. RESPEKT OCH KÄRLEK!!!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-92023323768580558882015-03-03T11:23:00.001-08:002015-03-03T11:23:45.160-08:00Symöte<div class="separator" style="clear: both;"><br></div>Och vad gör jag för kul just nu?<div>Jag är rätt stressad i skolan men försöker varva ner med lite handarbete mellan varven! Det är nog handarbete tillsammans med gymbesöken som ger mig kraft att ens fortsätta!</div><div>Men, vad stickar jag på just nu?</div><div>Jag har stickat klart min första strumpa (skratta inte) och sen stickar jag vantar i olika storlekar! Barnen tycker det är kul och beställer detta från mig! :)</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTBXkPYHX2gp1AW-9bDGZg2n1hH1-JLgWhYFRe5k3YgeBEthcBgGrITn4Fz8LJ-gV07ZEyQ4iCBbmW-EcNOLsZ6E2PEea1AIYIjDTPgyvBSEoRzwej6joOgMAkQNcCwNkNqai_uHCKwIn6/s640/blogger-image--1372878001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTBXkPYHX2gp1AW-9bDGZg2n1hH1-JLgWhYFRe5k3YgeBEthcBgGrITn4Fz8LJ-gV07ZEyQ4iCBbmW-EcNOLsZ6E2PEea1AIYIjDTPgyvBSEoRzwej6joOgMAkQNcCwNkNqai_uHCKwIn6/s640/blogger-image--1372878001.jpg"></a></div><br></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-22848040911941488522015-03-01T11:43:00.001-08:002015-03-01T11:43:39.276-08:00Baka bröd och söndagsmys.Söndag idag, jag älskar söndagar. Det är rätt komiskt tycker jag hur inställningen till söndag ändras genom livet. Som barn och som tonåring avskydde jag söndagarna, jag ansåg söndag vara den absolut tråkigaste dagen i veckan. Söndagen var alltför lugn och ohändelserik. Alla affärer var stängda, folk satt hemma och gjorde mest ingenting, det var en vilans dag och för mig fruktansvärt tråkig. Numera är det inte riktigt så. Många affärer i stan är öppna även på söndagarna, men å andra sidan så lever vi idag i en tidsålder så allt måste var tillgängligt mest hela tiden...vilket är rätt sjukt. Kort sagt så har den där trista, lugna söndagen börjat suddas ut allt mer...och jag saknar det faktiskt. Jag försöker dock ha kvar den i alla fall. Jag vill helst sitta hemma på en söndag och ta det lugnt. Vill helst inte ens träffa mina vänner när det är söndag, utan bara sitta hemma med familjen. En idealisk söndag för mig är att vakna och äta en lugn och mysig frukost med familjen (händer sääääällan), gå till kyrkan, laga middag och äta en klassisk söndagsmiddag bara med familjen och sen bara slappa resten av dagen. Kanske att man bakar bröd, pysslar, tittar på TV eller läser en god bok...det är söndag för mig.<br />
<br />
Den här söndagen ägnade jag mig just åt att baka bröd och städa. Inte att jag städade hela huset och fick det sådär perfekt rent som jag vill ha det, men ändå grundstädning. Tvättade, strök, svabbade golven och fick det helt ok.<br />
Minstingen i hushållet har sedan i fredags tjatat på mig att hon vill att vi ska laga pizza till middag, så jag passade på och gjorde en extra stor sats med deg och bakade även ut små frallor.<br />
Jag älskar att baka bröd, älskar att känna degen i mina händer. Numera är det modernt att alla ska ha den där "Kitchen aid" vilket jag inte kan förstå...halva nöjet med brödbak försvinner när man har en sådan. Sen kan jag inte för allt i världen inte fatta hur man kan få bra bröd med en sån maskin. Du känner ju inte hur degen är i dina händer... *skakar på huvudet* ...kalla mig gammalmodig men jag vill ha degen i nävarna. Jag vill knåda degen, känna den under mina fingrar för att kunna avgöra om det är färdigknådat eller ej. Den där maskinen är bara stor, klumpig och i vägen...helt ärligt ser jag inte charmen med dem. Kan dock förstå att det är smidigt att vispa grädde med en sån ;)<br />
Hursom...jag ägnade mig åt pizzabak och brödbak idag. Hade tänkt att jag skulle bakat limpa också men hann inte med det...det vart lite för mycket idag.<br />
Jag testa något nytt när det kommer till att baka frallor, jag använde mig av min muffinsform och satte frallorna i den, det blev riktigt bra.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDYydudFYFkLv90iJMzXm5ODUW7iyWzJqWp2e8Zsgr_1oB87O32ov0kzWN-twU1TgQHbliRLb5oI6BV4EDtU2VvFR7E_macugjdCJIZS35CPzXmMhkiu8Df5blvmQEn8-0ZnrsqdRqfl72/s1600/IMG_4556.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDYydudFYFkLv90iJMzXm5ODUW7iyWzJqWp2e8Zsgr_1oB87O32ov0kzWN-twU1TgQHbliRLb5oI6BV4EDtU2VvFR7E_macugjdCJIZS35CPzXmMhkiu8Df5blvmQEn8-0ZnrsqdRqfl72/s1600/IMG_4556.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Sen provade jag också med att lägga dem i en gratängform, vilket också gick bra men de blev inte lika bra som i muffinsformen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8xnBjJKxu5pdUvi2hXuX61ZjIZRjNd2aKUbiD7UVPMovKgEFgJEDapTvfsir-vrvWa_jeZRnCOO83W6GYPLdaMqZPPL08Pr5gYt2mJyEVeoHcA3_J5wOJ-TXTMDhaj4zSzJ3KQcMH7C36/s1600/IMG_4554.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8xnBjJKxu5pdUvi2hXuX61ZjIZRjNd2aKUbiD7UVPMovKgEFgJEDapTvfsir-vrvWa_jeZRnCOO83W6GYPLdaMqZPPL08Pr5gYt2mJyEVeoHcA3_J5wOJ-TXTMDhaj4zSzJ3KQcMH7C36/s1600/IMG_4554.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Längtar till imorgon när jag har hemmastudier...då blir det limpa som ska bakas...funderar på att köra en omgång med Dutch ovenbread också... ;)Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-28676670669493340352015-02-22T09:43:00.003-08:002015-02-22T09:43:53.034-08:00Laga giouvarlakia - grekisk frikadellsoppaVi går igenom rond 2 i vår familj vad gäller magsjuka, vår lilla familj som aldrig är magsjuka annars hinner med även en rond 2 såhär i början av 2015. 4 av 5 familjemedlemmar har hittills dukat under och när vi börjar ta igen oss och känner att mat kan vara gott så känner jag att denna maträtt som min mamma ofta lagade hemma passade bra. En mycket mild och "mjuk" maträtt skulle jag vilja beskriva den som, som man reder av med citron och ägg.<br />
Här kommer receptet:<br />
<br />
<b><u>Giouvarlakia - grekisk frikadellsoppa</u></b><br />
<br />
<u>Till frikadellerna:</u><br />
800 g blandfärs<br />
3 dl grötris<br />
1 gul lök<br />
lite mjöl till rullningen<br />
<br />
<u>Till soppan:</u><br />
ca 3 l vatten<br />
2 dl grötris<br />
(1 buljongtärning)<br />
salt/peppar<br />
2 ägg<br />
2-3 citroner<br />
<br />
Börja med frikadellerna, riv löken och blanda ihop den med de övriga ingredienserna förutom mjölet som är till för rullningen av frikadellerna, den häller du upp på en tallrik. Vill man kan man även smaksätta frikadellerna med färsk, hackad persilja vilket man ofta gör i Grekland, jag gjorde inte det för jag hade inte det hemma.<br />
Rulla frikadellerna och vänd dem i mjölet, och stapla dem på ett fat.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3r52NFWxWxBh-QYvVaB3yDkfbpztsykbgtCXFyinrOwZJKgMswKAs_t7WspPeBv6bjCEJtnxXBefs9wEmcid960509fVHy7nGvcDCQ3xY60misguBBs9j2x6WVOR2h-KXI-i3sNo3oLyf/s1600/IMG_4544.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3r52NFWxWxBh-QYvVaB3yDkfbpztsykbgtCXFyinrOwZJKgMswKAs_t7WspPeBv6bjCEJtnxXBefs9wEmcid960509fVHy7nGvcDCQ3xY60misguBBs9j2x6WVOR2h-KXI-i3sNo3oLyf/s1600/IMG_4544.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Koka upp vattnet, vill man kan man tillsätta 1-2 buljongtärningar här. Ta frikadellerna en och en och släpp ner dem i vattnet. När du har lagt i dem kan du efter ca 5 min kan du röra runt försiktigt i soppan med en slev, jag använde mig av en hålslev. Låt dem koka under svag värme i ca 30 min och häll sedan i riset. Låt det koka i ytterligare 30 min men ha koll på maten och rör runt, du kan behöva hälla i mer vatten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT3lHbF2Y_IjRI6UdeOKPY6EP1QK2k6-HHy-B4X3C_fGPN1TbeaWw332P362hBVChaAmuCp9DfBMk1jgmlPh-GzN3cdWWhXXoP2x5DSiTA6X4MGyIqzRbfB7NKUPASydhVbYgPYXg53Oop/s1600/IMG_4545.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhT3lHbF2Y_IjRI6UdeOKPY6EP1QK2k6-HHy-B4X3C_fGPN1TbeaWw332P362hBVChaAmuCp9DfBMk1jgmlPh-GzN3cdWWhXXoP2x5DSiTA6X4MGyIqzRbfB7NKUPASydhVbYgPYXg53Oop/s1600/IMG_4545.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
När riset och frikadellerna är genomkokta kan du börja förbereda redningen. Knäck båda äggen i en bunke, och pressa i citronsaften, vispa kraftigt. Ta bort soppan från spisen och här kan du välja själv hur du ska ha i redningen. Personligen brukar jag göra som så att jag tar en slev från spadet i soppan och häller försiktigt i den i redningen under kraftig vispning, jag tar några slevar innan jag känner att jag kan hälla i hela redningen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIzX6Ajf4oXMRhI2y3w5gvcsiQJ61zsbvZe-RE-mSGpf9ylV11DbfdO_OCyVdi7cBb7paJc3DO74QEn0fiCBLYAC90mv4mWC1T2Omd7pvUtXPqflZBfzaQTRU9vK0F7wbrm0y3l8Hgnc0x/s1600/IMG_4548.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIzX6Ajf4oXMRhI2y3w5gvcsiQJ61zsbvZe-RE-mSGpf9ylV11DbfdO_OCyVdi7cBb7paJc3DO74QEn0fiCBLYAC90mv4mWC1T2Omd7pvUtXPqflZBfzaQTRU9vK0F7wbrm0y3l8Hgnc0x/s1600/IMG_4548.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Soppan är nu klar att serveras! Servera med nymald peppar och gärna lite färskpressad citron och bröd till. Smaklig spis :)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrBVAvU2SZVcFb_tPB5OqT7jhmFHMQSC4EP2Y4P_UiJbhqkZtJ7HLro9kymyJyjW1uug0cEO4lmgYkjVw7aKfWcdFioGt-sPVEV2jK7XNuooU-s_ZSh0tlKJifLRWovxrsjTBS6LvoibD_/s1600/IMG_4549.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrBVAvU2SZVcFb_tPB5OqT7jhmFHMQSC4EP2Y4P_UiJbhqkZtJ7HLro9kymyJyjW1uug0cEO4lmgYkjVw7aKfWcdFioGt-sPVEV2jK7XNuooU-s_ZSh0tlKJifLRWovxrsjTBS6LvoibD_/s1600/IMG_4549.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-31056702152871640482015-02-18T08:19:00.001-08:002015-02-18T08:19:15.485-08:00Feminism kring förra sekelskiftet<div><br></div>Jag älskar att vistas i bibliotek! Lukten av böcker, vandra runt bland olika titlar och känna mig fram, upptäcka något nytt! Ibland går jag in för att jag aktivt ska söka rätt på en specifik titel, ibland kan jag snubbla över en bok jag inte ens visste fanns, som denna pärlan!<div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9IbAIcHZFA-hktq7657KlXLUrIVDtufpq0N7aGaxAuJsGPH_QcYzFQ6SIwQtEttHiudKc8KlAXpXx8rW6n10fwJXukbKrOzBTvGuQ6MiY1HFjo8JPWg_16UE0fg4BUZa8HDsPaexykSoN/s640/blogger-image--2116587275.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9IbAIcHZFA-hktq7657KlXLUrIVDtufpq0N7aGaxAuJsGPH_QcYzFQ6SIwQtEttHiudKc8KlAXpXx8rW6n10fwJXukbKrOzBTvGuQ6MiY1HFjo8JPWg_16UE0fg4BUZa8HDsPaexykSoN/s640/blogger-image--2116587275.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Den här boken är skriven 1914 av Sveriges första wallraffare som dessutom var en kvinna! Otroligt intressant och rolig läsning! Ester är i 20 års åldern när hon skriver boken som går ut på att hon tar en anställning på en gård som piga för att hon vill skriva om hur pigor har det! Hon gör detta alltså under täckmantel! En kvinna under tidigt 1900-tal som pekar på kvinnors börda, som diskuterar jämställdhet och som har både mc-kort och körkort, jag vart förbluffad! Ester har skrivit fler böcker och dem ska jag leta reda på vill jag lova!</div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMcgVc5_YBS3dDC3jGDM_3hoGsYXfg3cAjDFMGrEtAHuPa3npRAzuVSw0oYcKgKaZ1bJdcR_Yp5PhmHPmwYs5XBhEaL37FX9rrHdVQ1ixk5cq9C7jYoVqnZkYK9Os1DQITKUpCW5n8JBsu/s640/blogger-image-369291631.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMcgVc5_YBS3dDC3jGDM_3hoGsYXfg3cAjDFMGrEtAHuPa3npRAzuVSw0oYcKgKaZ1bJdcR_Yp5PhmHPmwYs5XBhEaL37FX9rrHdVQ1ixk5cq9C7jYoVqnZkYK9Os1DQITKUpCW5n8JBsu/s640/blogger-image-369291631.jpg"></a></div><br></div>Här är ett utdrag ur boken när hon sätter igång och pratar jämställdhet med den andra pigan på gården, samtalet tar en intressant vändning! 😉</div><br></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-41462166376307313282015-02-10T13:23:00.001-08:002015-02-10T13:23:47.555-08:00SyföreningsmöteJag älskar att sticka och jag älskar att läsa! Jag fascineras något enormt över sekelskiftet och framför allt hur man levde kring sekelskiftet! Historia är otroligt intressant och mina hobbies stickning, läsning och historia går ofta hand i hand! Jag läser gärna historiska berättelser och just nu om kvinnor, vardagliga saker vill jag veta, hur levde de? Hur klädde de sig? Hur diskade de? Hur tvättade man kläder på vintern om det behövdes? Hur löste man de vardagliga problemen? När jag stickar tycker jag om att lyssna på radio och favoritprogrammet där är Släktband! Där dyker alltså min hobby om historik ännu en gång upp! Vad gäller stickning är jag intresserad av vintagestickning trots att jag ännu inte stickat vintage ännu, men det kommer...<div>Vad stickar jag på nu? Just nu är jag i sluttampen på klänningen till mina flickor! Snart får ni se det färdiga resultatet! Kanske nästa vecka?</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib7LQB-NZSJZZ10DvmV7U28flWUAptZxOwMStGtyxwsautyModmcfOzfxGHzYE163zmZ2xDe8nXGQz-K5LGePDyN8pDEO_wAQ1UNAm8IM-j2AGRR848OHXMMX-Bw77D3ZAb1OjP612B9oB/s640/blogger-image-770572270.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib7LQB-NZSJZZ10DvmV7U28flWUAptZxOwMStGtyxwsautyModmcfOzfxGHzYE163zmZ2xDe8nXGQz-K5LGePDyN8pDEO_wAQ1UNAm8IM-j2AGRR848OHXMMX-Bw77D3ZAb1OjP612B9oB/s640/blogger-image-770572270.jpg"></a></div><br></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-2460612518536164232015-02-09T04:46:00.000-08:002015-02-09T04:46:16.582-08:00Trött, eller bara allmänt lat?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiqYo72Bo5cz48CdZ75ynvF-4TjVjX5hGFee13fRT9ZtJaQckfc6Mc72DhdxXqmcHLjDyiinuS7L4tqWvF60TzvNt7qFotNaL-fukThvx7Ox186DYRh95UMIUpM4rnnX83bjhLLcqg3uXr/s1600/garfieldlazy_2816.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiqYo72Bo5cz48CdZ75ynvF-4TjVjX5hGFee13fRT9ZtJaQckfc6Mc72DhdxXqmcHLjDyiinuS7L4tqWvF60TzvNt7qFotNaL-fukThvx7Ox186DYRh95UMIUpM4rnnX83bjhLLcqg3uXr/s1600/garfieldlazy_2816.jpeg" height="239" width="320" /></a></div>
<br />
Det har lagt sig likt en dimma över mig, eller ska jag bara säga att jag har blivit i störta allmänhet handlingsförlamad? Soffan har en djup grop där jag brukar sitta, för det är ungefär så det har blivit sista tiden: jag sitter! Jag har mitt lilla hörn, som är alldeles perfekt för mig, lagom avstånd till närmsta uttag för att kunna ha sladden till datorn, mittemot brasan så jag inte fryser och en skön plats i soffan, hörnet ska det vara också så jag har någonstans att ställa min kaffekopp, ska ju inte behöva böja mig efter den...latheten i ett nötskal!! Jag smider stora planer där jag sitter i soffan, jag ska laga den maten, fixa det och det i huset, plugga och greja...men icke blir det mycket gjort, utan jag sitter och slötittar på datorn, spelar upp lite föreläsningar och gör halvhjärtade försök till att plugga. Jag orkar bara inte, vet inte varför men jag är helt tom i bollen, totalt stenkört i skallen. Är systemet övermättat? Nej, jag tror inte så...för jag har ju egentligen lust...jag är bara helt enkelt slö! På ett sätt vill jag försöka tycka att det är ok att få vara det, men å det får heller inte vara så i all framtid, jag måste komma igång.<br />
Jag ska tillåta mig vara slö en liiiiten stund till, men sen måste jag sätta igång med mitt liv. Jag ska iväg och träna i em, jag ska laga den där goda maträtten...men först måste jag bara se om favvobloggarna uppdaterats ;)<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-29519338033417592682015-01-27T12:19:00.001-08:002015-01-27T12:19:16.078-08:00Symöte<div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div></div>Kombinerar stickning med studier och en grön kopp te!!<div>Stickar just nu på en klänning till mina tjejer i ett brunt tweedgarn!!</div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0EHXq7WG-sHhkX3dmVklr2hsreB8rHx6qD8Q1RDpMp9LrfzD3GN86tJH_S5QKyHWGGkfo72JtDyw5HKhPWIY7ItVh0lOwguzAA1VBMCANPNQJr3_QfZGGG7Egu3bUL7giChsP0FkJcjvQ/s640/blogger-image--1508540335.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0EHXq7WG-sHhkX3dmVklr2hsreB8rHx6qD8Q1RDpMp9LrfzD3GN86tJH_S5QKyHWGGkfo72JtDyw5HKhPWIY7ItVh0lOwguzAA1VBMCANPNQJr3_QfZGGG7Egu3bUL7giChsP0FkJcjvQ/s640/blogger-image--1508540335.jpg"></a></div><br></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-58539584939159438472015-01-20T00:55:00.003-08:002015-01-20T00:55:54.770-08:00Att vända på steken...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4WMc6vmL6SwadslEgZy0of7l1c5ElYUYepGULsE_sanMQCjz0JIe2Vfree1ywUIQOIR32yT9Hfa9SPuhSp00hsHRPcH0Sfv_Umo4EvozhjdKlKYwLnmfX0yMj6Astku6CgAmKEy9MSGN0/s1600/mandala.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4WMc6vmL6SwadslEgZy0of7l1c5ElYUYepGULsE_sanMQCjz0JIe2Vfree1ywUIQOIR32yT9Hfa9SPuhSp00hsHRPcH0Sfv_Umo4EvozhjdKlKYwLnmfX0yMj6Astku6CgAmKEy9MSGN0/s1600/mandala.jpg" /></a></div>
<br />
Allt går inte alltid som man hade tänkt sig, ofta går mycket snett...alltför snett, för att inte tala om totalt åt skogen. Jag (tillsammans med mina klasskompisar) har haft en otroligt påfrestande termin förra året, eller jag skulle nog vilja säga att hela förra året var riktigt kämpigt med skola och annat som hände. Termin 3 var intensiv med mycket föreläsningar, tentor och korvstoppning vad gäller information, sommaren var intensiv, lärorik och rolig med sommarjobbet på neonantalen men också den värsta av alla sorter då en mycket kär vän till mig dog plötsligt. Termin 4 satte igång och var rena rama mardrömmen med inlämningsuppgifter som avlöste varandra, kliniska examinationer, barn som var sjuka och praktik där man måste vara närvarande till 100%. Det har varit tufft och man har med nöd och näppe kunnat haka sig fram men det har ändå gått. Jag har nu termin 5 som satte igång igår och hade min egna lilla tanke om hur den skulle börja och se ut...tji fick jag...annat har kommit i vägen... Vi startade med att 2 av 3 (hittills) barn har kräkts och varit magsjuka, energin vill inte riktigt komma tillbaka och mitt humör är inte direkt att leka med då jobben hopar sig allt mer...jag kan milt sagt säga att energin kring mig är allt annat än positiv just nu. När det är så finns det några alternativ... Jag kan välja att fortsätta och skrika, gorma, grina och tycka synd om mig själv...eller ladda om! Lättast och bekvämast är att fortsätta grina, men det är också det som är jobbigast i längden och man mår inget vidare. Det som kräver mer jobb är att ladda om, det innebär ju att du måste kliva ur den negativa spiralen och tänka om...vända på steken. Se över din vardag, vad är det jag gör fel? Vad behöver jag ändra på? Acceptera hur läget ser ut och vad det finns för alternativ.<br />
Just nu är det som det är med skolan...jag var tvungen att vara hemma totalt sett 3 dagar från min praktik på ortopeden då mina barn var sjuka, hade varit skönt att slippa då jag för tillfället har en hel del att göra men jag kan inte och måste göra jobbet snarast eller ta ett uppehåll. Vill jag ta ett uppehåll pga 3 dagar? NEJ!! Då håller jag klaffen och gör jobbet!! Jag måste operera om mitt vänstra öga, när?? Ganska snart då jag ser rätt dåligt. Finns det något annat alternativ? Ja, glasögon men det kostar ett par tusenlappar...alltså ser jag till att operera ögat och planerar in det så att jag kan göra min praktik samt att det inte ska störa skola mer än nödvändigt. Träning? Ja, jag behöver det men det ska inte ta energi, utan ge energi... Jag tränar när jag kan på gymmet och hinner jag inte ta mig till gymmet så gör jag det jag kan hemma istället. Ta bort energitjuvar, lägg energin hemma och på dig själv, var snäll mot dig själv... En klok person sa till mig att jag måste göra saker för MIG!! Sånt som min själ mår bra av annars kommer jag snart gå in i väggen... Och ja, hon har rätt...jag vet med mig att jag måste börja med yoga, byta ut ett pass i veckan med yoga istället. Min själ ber om det, mitt hjärta skriker efter det och mitt humör kommer säkerligen vända om jag gör det.<br />
Kort sagt är yoga svaret på mina problem, yoga är det som kommer hjälpa mig att vända på steken. Jag ska verkligen lägga in ett pass i veckan, ett pass som jag ska köra hemma och inte behöva känna att jag måste åka iväg. Hur det kommer gå ska jag återkomma med! Så länge vill jag skicka med kärlek och ljus i denna värld, för trots allt det mörka som händer där ute så är jag övertygad om att kärleken är starkare och större! Kram <3Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-32703325572374627132015-01-03T07:32:00.001-08:002015-01-03T07:32:54.193-08:00Kikärtsgryta och skolarbeteDags att vakna upp från den lilla bubblan och slungas in i den bittra verkligheten! Vill inget hellre än att nörda ner mig bland stickmönster och garn eller dyka ner i en hög med böcker, tända ljus och rykande koppar med te! Men skolan knackar på dörren och jag måste vakna upp från min lilla utopi om en värld där jag bara kan ägna mig åt hobbies... Jag har en tenta som flåsar mig i nacken på onsdag (har inte börjat plugga på den ännu) samt inlämningar och en omtenta veckan efter!! This is my life...wake up baby...<div>Min kopp med te har jag med mig iaf den väntar troget på mig som ett tryggt sällskap till pluggandet! Har även fixat en av mina favvorätter kikärtsgryta till middag och den mumsar jag i mig under tiden jag läser igenom mina klasskompisars arbeten... Härlig lördag...eller hur??<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOtwyRJiPaeH1FPIbWoMCeZL6I8TlunYHpuAoJ8AXDUyExJ87ooKHJb_tiHxQxw3s977yzbe41jhWGI1CdvwJSUU_moERqQP5PeKJw44IS1Ed-3g1NrNXGlUXlf2WWyI5-fVwkY3dDZBcm/s640/blogger-image-1607335586.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOtwyRJiPaeH1FPIbWoMCeZL6I8TlunYHpuAoJ8AXDUyExJ87ooKHJb_tiHxQxw3s977yzbe41jhWGI1CdvwJSUU_moERqQP5PeKJw44IS1Ed-3g1NrNXGlUXlf2WWyI5-fVwkY3dDZBcm/s640/blogger-image-1607335586.jpg"></a></div></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-20872010327662644562014-12-30T03:06:00.001-08:002014-12-30T03:06:46.523-08:00En tanke i stressen och mörkretNu var det riktigt länge sedan jag skrev något i denna gamla dammiga blogg, varför kan man fråga sig... Det gamla vanliga skulle jag vilja säga...stress, tidsbrist och andra ursäkter. Jag kikade igenom i gamla inlägg "bara för att" och insåg vad mycket jag har tappat i detta ekorrhjul...jag som kunde sitta kring jul (trots studier även då) och pyssla, fixa och dona sitter nu som en tjurig gammal nucka och mumlar i mitt hörn. Julen har bara rusat iväg och jag har inte gjort något julstämningen i detta hus har varit totalt obefintlig. Sånt här gör mig mörkrädd!!<br />
Sen visst...nu är jag kanske dessutom mer medveten om vad jag stoppar i mig och äter inte bakverk och annat...men ändå, det finns ju alternativ.<br />
Jag varit ledsen och kände iaf att jag måste göra en förändring. Kameran ska komma fram igen och jag ska börja fota, jag ska fixa till min vardag igen och börja göra sånt som jag gillar och som får tillbaka den varma härliga stämningen i mitt hem.<br />
Se bara på den..fota...när fotade jag med min kamera sist? Jag som var oskiljaktig med min kamera...den använder jag inte längre för jag är fast vid min mobil...slut på denna.<br />
Dessutom ska jag försöka börja blogga igen och visa er där ute i cyberspace mer av denna medelålders studentskans vardag.<br />
Idag är det dagen före nyårsafton och nästsista dagen av 2014...vi är snart inne i 2015 och slutet för termin 4 av min sjusköterskeutbildning....dvs det är snart endast ett år kvar av min utbildning...<br />
Jag har mycket att berätta för er om vad som hänt och det kommer ni få ta del av som sagt...<br />
Kram på er vänner...Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-35396673155301546562014-03-02T08:04:00.001-08:002014-03-02T08:04:24.312-08:00Jakten på skönhet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWUVXjW_vZzJjyrTfRXatQwqSmB9_6XRYKZJx70Tva8tH88dJ7qwlGZcSvkGMhpXfhWi3u6nRZNCRSl3FX1K362uLbLxE9abmAsiPbtRa3xvRHf5Lwwyfju9Yrw6R_-zS_655bUk_kEfXf/s1600/Vad-ar-skonhet.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWUVXjW_vZzJjyrTfRXatQwqSmB9_6XRYKZJx70Tva8tH88dJ7qwlGZcSvkGMhpXfhWi3u6nRZNCRSl3FX1K362uLbLxE9abmAsiPbtRa3xvRHf5Lwwyfju9Yrw6R_-zS_655bUk_kEfXf/s1600/Vad-ar-skonhet.jpg" height="239" width="320" /></a></div>
<br />
Som många vet och som jag många gånger tagit upp här på bloggen (senaste inlägget) så kämpar jag för tillfället med att gå ner i vikt. Jag började på 95 kg (!!!!) och ligger idag på 79, har en lång bit kvar och jag ska ner till 55 som är min idealvikt till mina ynka 161 cm. Hursomhelst är det ingen enkel resa och dagligen sätts man på prov. Många saker som ställs mot sin kant och man åker dagligen berg och dal bana känslomässigt. Veckan som gått har jag fått många komplimanger. I början av veckan var det från en klasskompis, hon böjde sig fram spontant och sa "Vad fin du är...", gulligt och snällt sagt men för en sån som mig ger sätter det igång många känslor hos mig. Visst blir man glad, men man blir också lätt gråtmild. Tankar far i ens huvud likt "säger hon det för att vara snäll...." eller "VA?? någon som tycker att JAG är fin??" ännu ett exempel "Tycker HON att JAG är fin....så som HON ser ut...hon är ju gudinnan själv:..". Ja så är det...när man har varit överviktig ett tag samt att man redan tidigare inte har den bästa självkänslan så letar man efter det vackra hos andra. Visst, jag har tappat 16 kg och nu börjar kommentarerna hagla från folk för nu börjar det synas, men man vågar inte ta åt sig och man blir inte bara glad man blir också ledsen. För man tittar på de andra, man känner att hur mkt jag än kämpar kommer jag aldrig få den där fina fasta rumpan som hon har. Eller "Jag kommer aldrig få så där fasta fina bröst" "Jag kommer aldrig kunna få vackra, välmarkerade fylliga läppar..". Jakten fortsätter och jag frågar mig om jag någonsin kommer bli nöjd. Jag är inte vacker, jag har inte markerade kindben, valvlika vackra ögonbryn, råddjursögon, fylliga läppar, välformad näsa och jag kommer aldrig få det heller. Inte kommer jag heller någonsin bli längre än 161, ha långa välsvarvade ben, raka fina axlar....kommer liksom aldrig hända. Jag kommer fortfarande ha min "Bigmomma ass..." vad jag än gör...den kommer finnas där, och det ser inget vidare ut i mina ynka cm jag har. Det är min åsikt... och jag tror knappast att jag är ensam om den, så känner nog många. Jag har vänninor som har kroppar jag skulle kunna döda för, skönheter så det bara skriker om det och de är också missnöjda. Varför är det så? Varför lyckas även den vackraste hitta fel på sig själv? Alla jagar efter skönheten och alla vill vara vackra men ytterst få är nöjda...eller finns det någon där ute som är nöjd?<br />
Bilden jag lagt upp är en kvinna jag gissar att alla vet vem det är, och hon är vad jag anser vara den ultimata skönheten...åh vad jag önskar att jag såg ut som hon, hon har allt, precis allt jag önskar ha vad gäller ansikte och kropp!!!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-29554950097121212302014-02-28T04:30:00.001-08:002014-02-28T04:30:32.716-08:00Resa och växa<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_tM2_CzNeP-7fpq7YGqIh6T28ZWiQdeW8SqFTeLU5dU4IlI6Ioh93D3J-gnRkzNBzmxtgt4CMA31wkcBmyQUEeldXzGoiyPbe3BFUZHuAn9kLRrGwZ8ilOx3DGdJ9CS0hSRHNf7fqzCHl/s1600/entrepreneurfail-EmotionalRollerCoaster-copy.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_tM2_CzNeP-7fpq7YGqIh6T28ZWiQdeW8SqFTeLU5dU4IlI6Ioh93D3J-gnRkzNBzmxtgt4CMA31wkcBmyQUEeldXzGoiyPbe3BFUZHuAn9kLRrGwZ8ilOx3DGdJ9CS0hSRHNf7fqzCHl/s1600/entrepreneurfail-EmotionalRollerCoaster-copy.png" height="240" width="320" /></a></div>
<br />
Hello friends...nu var det länge sedan. Tyvärr, har inte haft tid, skolan tar enormt mycket tid just nu så när jag väl sitter vid datorn är det endast i studiesyfte. Men nu kände jag att jag ville och var tvungen att göra ngt annat än plugga vid datorn, jag har behovet av att skriva en liten stund, skriva ner mina känslor.<br />
Året som gått har varit intensivt, mycket har hänt. Jag har funnit nya vänner samt förlorat vänner och sen hittat tillbaka till vissa förlorade vänner. Jag har sett ansikten på folk som jag inte trodde fanns annat än i filmer, känt mig sviken och utnyttjad. Men jag skakar av mig allt och växer på det istället. Livet är en stor lärprocess. ;)<br />
Jag lyckades komma in på sjuksköterskeprogrammet och slagits och kämpat för att kunna få fortsätta, växer på lärdomen även där. Så kort sagt kan man säga att 2013 var lärdomens år för mig. Och det var ett år då jag fick slåss otroligt mycket, slogs och kämpade och växte. Under våren 2013 avslutade jag min medicinering som jag haft i 3 år helt på egen hand. Jag har tidigare haft en svår utmattningsdepression samt kronisk stress på det hela. Jag valde att sluta med medicinen vilken innebar en stor dipp för mig. Jag hamnade efter i studier, gjorde folk arga pga av att jag inte skötte skolarbetet ordentligt och gick upp massor i vikt igen. Inte kul och inte bra... Men jag tog mig ur det hela!!! Jag kämpade och jag lyckades! Jag kom ifatt med studierna och trots att tom vissa lärare ansåg att jag skulle gå om termin 1 så lyckades jag iaf.<br />
Vikten? Jag tog tag i den under sommaren, gick inte ner särskilt mycket då men började gå ner ordentligt under hösten. Innan jag började min viktresa hade jag gått upp så att jag vägde hela 95 kg till mina ynka 161 cm :( Fruktansvärt och jag mådde riktigt dåligt. Jag kunde inte röra mig ordentligt och det var tungt!!!<br />
Idag vägde jag mig...jag väger just nu 79,5 kg (!!!!!) jag kan inte fatta det!! Visst, det är fortfarande massor kvar att jobba på men 79 kg (!!!!!) jag ville storgråta!!! Detta betyder otroligt mycket för mig! Jag har inte haft en 7:a framför min vikt på måååånga år!! Jag skrev i början att jag led av en svårt utmattningsdepression för några år sedan. När jag började medicineras för detta gick jag upp massor. Den medicinen är en stor anledning till min övervikt då jag lade på mig 18 kg på 2 månader. Allt som varit ÖVER 80 kg har för mig varit lika med "depressionsvikt", varför? Jo för "maxvikt" för mig innan var just 80 kg. Jag har vägt 80 kg efter mina graviditeter och lyckats gå ner efter det....så att jag ligger där idag...visst det är massor än att tappa men jag har lyckats göra mig av med min "depressionsvikt" och kan numera stänga dörren till det kapitlet i livet en gång för alla...<br />
Jag visste inte själv om att jag hade en sån stor emotionell relation till siffran på vågen. Jag har hela tiden känt att jag jobbar för att bli smal och frisk (ja, jag har under viktens resa dragit på mig diagnoser också tyvärr). Och visst, jag jobbar fortfarande så och jag ser hälsovinsterna rent objektivt som kommer, men vad händer med mig rent emotionellt och rent psykiskt? Massor!!! Men inte bara att min självkänsla höjs och jag börjar våga visa mig bland folk, vågar ta plats etc. Utan just dessa känslor av att vissa kapitel i livet stängs, vissa dörrar stängs och andra öppnas. Jag har inte reflekterat över att jag i sommar kanske kommer våga åka till stranden med mina barn, eller snart kanske jag tom vågar åka till simhallen som de små liven tjatar om. Jag gömmer mig inte heller längre i samma utsträckning, och jag vågar se folk i ögonen. Jag ursäktar inte att jag finns heller. Att vara tjock är lika med att vara äcklig!!! Så är det, så känner de flesta av oss som är tjocka! Och tyvärr finns det många där ute som tycker det också OM tjocka! Vi luktar illa, är ofräscha och det är vårt egna fel att vi ser ut så, vi är dumma i huvudet också. Vi FÖRSÖKER inte ens gå ner i vikt... Jag skulle kunna fortsätta i det oändliga om vilka röster som ekar i en övervikt människas huvud och så som samhället ser ut idag med näthat osv så är det inte så konstigt för det finns en grupp människor där ute som tom tycker detta om överviktiga människor. Men de har inte en aning om hur livet ter sig för en övervikt person, varför personen i fråga ÄR överviktig och hur pass mycket personen kämpar. Varje dag är en kamp!!!<br />
Jag skulle kunna fortsätta skriva om detta i en oändlighet, men får nog börja sätta punkt där.<br />
Jag har lång resa kvar, både viktmässigt men även på det personliga planet. Jag har många demoner jag fajtas mot och jag jobbar mycket med mig själv. Jag vill bli den bästa versionen av mig själv och en bättre medmänniska. Resan är inte lätt men det händer saker dagligen och jag växer för var dag som går. Jag ska försöka skriva oftare men jag lovar inget för som sagt tar skoljobbet en stor del av min tid. Så pass stor att gymmet fått vänta i över en månad nu...hoppas kunna börja nästa vecka igen.<br />
Kram vänner <3Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-32200741638589994742013-10-06T07:29:00.002-07:002013-10-06T07:29:29.715-07:00Gay = Otrevlig ? ? ? <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWT4VdWVHXwIEevT13LjEiO5tVFW8W0seiQ8GTIjChhRp8sNq-nmoSEklq7pJT5kppDnlKEZOpSc_O1XwUYs7NrG8WEG3J_Fvy8nXzx1g3qhUqzRdkuwJGnVR_N0FC-VJ0KcS5AsnOF-f4/s1600/kdq-pride.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="211" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWT4VdWVHXwIEevT13LjEiO5tVFW8W0seiQ8GTIjChhRp8sNq-nmoSEklq7pJT5kppDnlKEZOpSc_O1XwUYs7NrG8WEG3J_Fvy8nXzx1g3qhUqzRdkuwJGnVR_N0FC-VJ0KcS5AsnOF-f4/s320/kdq-pride.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Satt i ett samtal med en kvinna häromdagen, en kvinna jag inte känner utan samtalat med vid ett par tillfällen. Hon berättade om sina intressen och började efter ett tag prata om deras lägenhet och var hon och hennes familj bor. Hon förklarade för mig att det inte bodde särskilt många familjer där de bor "Ja, endast några stycken, en av familjerna är det två kvinnor som lever ihop med sina barn, de är homosexuella, men de är jätte trevliga!!". Jätte trevliga??!! Det slog mig att folk har den förmågan att alltid komma med det lilla tillägget när de pratar om homosexuella par och framför allt om de har barn, de är jätte trevliga?? Jag har lite svårt för att förstå det där, varför är det ingen som gör det tillägget om de pratar om ett heterosexuellt par. Jag menar visst...pratar man allmänt om en familj och som man kanske nyligen lärt känna säger man väl det men varför har många det behovet att "försvara" den andres sexualitet. Hittills har det endast hänt mig en gång att jag pratat med någon som har tagit upp det faktum att de befann sig i en situation där ett homosexuellt par var med och hon pratade om dem som hon skulle pratat om vem som helst...det var liksom ingen sak att de var gay. Faktum är att jag ens fick veta att det var ett homopar med i tillställningen var för att hon sa att den kvinnan hade sagt ngt om sin flickvän punkt slut inget mer snack om det. Jag blir förvånad när folk fortfarande reagerar kraftigt när det pratas om homosexuella, att folk gör en grej av det...herre gud...get over it, du har inget med det att göra. Likväl att ingen har rätten att lägga sig i mitt förhållande har jag absolut inget med någon annans förhållande att göra. "Det har blivit för accepterat!!" "Folk känner efter för mycket!!" "Det finns fler homosexuella nu än förr!!" "Fler tror sig vara homosexuella fast de inte är det" !!!?? Va?? Vem skulle "välja" att vara homosexuell i ett samhälle som fortfarande motarbetar det hela, i ett samhälle där risken för att du ska bli mobbad och utfryst fortfarande finns... Skitsnack säger jag bara, folk "väljer" inte att var gay och OM de skulle göra det är det DERAS ensak och inte mitt eller ditt.<br />
Hursomhelst så är jag trött på att folk blir så himla "till sig" när något som de anser vara udda, jobbigt och annorlunda för deras där och de försöker dölja sina åsikter och slänger fram det där "de är trevliga"...*suck* säger jag bara... För min del är du inte automatiskt otrevlig/trevlig pga din sexuella läggning, etniska tillhörighet, religion att du är man eller kvinna eller vad det nu skulle kunna vara. Trevliga människor finns över allt och likaså är det med idioter och har inget att gör om du är transvestit, hindu, kines eller amerikan. Det står jag STENHÅRT fast vid!!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-60605085115153166342013-09-16T13:29:00.002-07:002013-09-16T13:29:44.125-07:00LIVRÄDD<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUcqKCTlgZmqaSSnmPU9-w3W_ai24CosYR-brcNIDuhiGkDwfjaI6itI0zf_OubkhyphenhyphenwFc_6aPWGJX7Ipaa5GuAxBY38OttWirRw2JqaGFEouFIDeZ_CBwJSYtPMf9AaHmupu88TgMLuZOe/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUcqKCTlgZmqaSSnmPU9-w3W_ai24CosYR-brcNIDuhiGkDwfjaI6itI0zf_OubkhyphenhyphenwFc_6aPWGJX7Ipaa5GuAxBY38OttWirRw2JqaGFEouFIDeZ_CBwJSYtPMf9AaHmupu88TgMLuZOe/s1600/images.jpg" /></a></div>
<br />
Att vara rädd behöver inte alltid ha att göra med skräck, osäkerhet och något negativt. Rädsla kan även vara något positivt. Just nu är jag inte rädd, jag är snarare livrädd, skräckinjagad men ändå pirrig, nervös och glad. Ena stunden vill jag fly, gömma mig bakom soffan och bara sitta där, gömma mig för livet och allt som finns framför...<br />
Jag tog ju steget ut och gav mig in i en okänd värld i januari, en okänd men ändå rätt trygg värld. Jag var på väg in i en dröm och jag lever den just nu. Men jag har ändå varit i en trygg värld som sagt och nu kommer nästa steg, ett steg som är ett stort prov samtidigt....<br />
Jag ska inte hålla er på halster längre...<br />
Det jag pratar om är min utbildning, ni som läser bloggen vet att jag läser till sjuksköterska och att jag började utbildningen januari 2013.<br />
Nästa vecka börjar en ny kurs, en kurs som är totalt olik de kurser vi har läst tidigare. Den kursen och nästkommande är ihopvävda och innebär en hel del praktiskt jobb. Det vill säga att det är nu saker händer. Nu ska vi få lära oss ta prover och göra det där praktiska en ssk får göra, hittills har det bara varit teori. Nu händer allt roligt och jag är jätteglad men ändå LIVRÄDD!!! Det är nu jag sätts på prov på riktigt, för nu får man se om man kommer duga över huvud taget som ssk. Vad händer om jag är totalt misslyckad?? Jag grips av ångest och av glädje samtidigt för som sagt, jag har längtat efter detta men jag har ju aldrig gjort det...<br />
Livrädd som sagt....<br />
Panikslagen....<br />
Ångestfylld....<br />
MEN...<br />
riktigt, riktigt glad!!!<br />
Rädsla behöver som sagt inte alltid vara något negativt. Rädslan ger mig styrka, jag ska klara detta, jag ska kämpa och göra detta riktigt, riktigt bra!! Så det så....Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-44814190563689272202013-09-11T13:29:00.001-07:002013-09-11T13:29:57.791-07:00Regel nr. 1<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3Mza6X_-gLLBdcDj3ed96niHyVpvdnPblUHXlquOidVx1yFY_rSqyu4l9WeEdxpHogDNlHRRcnccR-M_k6SWqulPd6NsrtbjUgFVs9vaRZ7lpS5cQSIDDeC9bo9XO7Bf9954E9T2eknFC/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="67" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3Mza6X_-gLLBdcDj3ed96niHyVpvdnPblUHXlquOidVx1yFY_rSqyu4l9WeEdxpHogDNlHRRcnccR-M_k6SWqulPd6NsrtbjUgFVs9vaRZ7lpS5cQSIDDeC9bo9XO7Bf9954E9T2eknFC/s320/images.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Den här kära lilla sjuksköterskestudenten fick för första gången idag komma till ett sjukhus och då inte som inlagd eller anhörig. Det var absolut första gången hon iklädde sig vårdens kläder och klev in bakom kulisserna på sjukhuset. Fältstudier var det och hon skulle vara på IVA (intensivvårdsavdelningen). Attans så spännande och det fullkomligt kröp i kroppen på henne, lyckan är enorm!! Som ett barn på julafton...ni fattar! Vad gör den lilla sjuksköterskestudenten??<br />
Alla som har något med vården att göra känner till vissa regler som man absolut inte får bryta mot!! Kan ses som en petitess men det är NO NO NO!!! Det var en av de första sakerna vi fick lära oss i termin ett under mikrobiologin...vi pratar handhygien!!! När vi pratar handhygien är det inte bara att tvätta händerna med tvål och vatten och sen sprita...oooo nej!! INGET nagellack och INGA långa naglar, GUD FÖRBJUDE om du kommer med lösnaglar!!! Jag målar i princip ALDRIG mina naglar och mina naglar är nästan alltid korta.<br />
Tror ni inte att jag hade målat naglarna i helgen??? Tror ni inte att den här kära studenten GLÖMDE att ta bort lacket igår och inser på morgonen att naglarna är målade...och inte i någon sådär diskret färg...neeeeeeej...de var SVARTA!!! Svarta så det fullkomligt skrek "Titta på mig!!!" och självklart glodde alla på mig, med en sån där suckande blick och skakade på huvudet... Ja, de gjorde inte det men de sneglade på mina naglar och jag kunde höra dem tänka "Korkade studenter" och visst fick jag kommentarer...dels från sjuksköterskan som jag gick med, hennes kollega och undersköterskan som var på avdelningen... Guuuud vad jag skämdes!!!!<br />
Vad var det första jag gjorde när jag kom hem? Störtade in till toaletten och panikletade efter nagellacksremovern!! Hittade inget! Panikringer till grannen: "HAR DU ACETON???" Stackars grannen...hon sprang över med den i högsta hugg och nu kommer jag ALDRIG mer måla mina naglar. Nehe tack...ska inte bli den där pinsamma studenten med svart nagellack igen... SLUT!!!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-52011009061154164452013-08-27T13:50:00.000-07:002013-08-27T13:50:13.338-07:00Terminologi....<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5k0o0yiqlgNURjB6lHELxjUWsgJ2mZ1rJToI81MvIo3mNOrg2YqC_3GIK5kQkzdYvsxlUj1n07yF6maYDN2aky5HjmM6YlzxSWDfCAyEXeQAJLUpKfAQ_hTSUWtjXTs9h3lcYjbKl88BA/s1600/Illustr_Terminologi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="149" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5k0o0yiqlgNURjB6lHELxjUWsgJ2mZ1rJToI81MvIo3mNOrg2YqC_3GIK5kQkzdYvsxlUj1n07yF6maYDN2aky5HjmM6YlzxSWDfCAyEXeQAJLUpKfAQ_hTSUWtjXTs9h3lcYjbKl88BA/s320/Illustr_Terminologi.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Nu så kära vänner, nu är det i full gång.<br />
Skolan tuffar på, jag har att göra och jag kämpar. Just nu slåss jag med vårdvetenskapliga termer och jag grips titt som tätt av panik för jag känner mig totalt trög. Idag hade vi något som kallas för LS-RT och jag kände mig dummare än vad jag någonsin känt mig. Jag försökte mig på att göra mig förstådd men insåg snabbt att jag borde hållit klaffen för jag gjorde mig ännu dummare än vad jag är. Grodor fullkomligt flög ur munnen på mig.... Men...det är väl bara att dyka ner i böckerna och fatta vad det hela handlar om. Lärarna.....oj, nej förlåt...adjunkt heter det ju... Ähum.... Adjunkterna försökte med små tröstande ord tala om att det "minsann kommer trilla ner en pollett så småningom..." "ni går ju bara andra terminen..." men jag kände mig lika dum ändå....<br />
Aja...nu har jag gnällt...sängen kallar och imorgon är det uppe med tuppen igen. Barn ska till förskolan tidigt sen ska lilla jag ner i böckerna för att ge mig in i den systemteoretiska världen.... trallalaaaaa....Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-36689706802614380632013-08-22T00:23:00.000-07:002013-08-22T00:23:22.312-07:00Sommaruppehåll<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsVE09L7JoZypPd-U6tX-ajylsAgS-QThn7pzizBeSQ_Q6Tm4S_APAjlZUsLgLFgnCvA6JX9hfECFw20xZUrDyv7bZ6Wu2eHDbCPYYW9qoV8VjkJ_3Boorzcdhj9ZqoH8a6AJlVgGgP5jm/s1600/IMG_1607.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsVE09L7JoZypPd-U6tX-ajylsAgS-QThn7pzizBeSQ_Q6Tm4S_APAjlZUsLgLFgnCvA6JX9hfECFw20xZUrDyv7bZ6Wu2eHDbCPYYW9qoV8VjkJ_3Boorzcdhj9ZqoH8a6AJlVgGgP5jm/s320/IMG_1607.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Långledig har jag varit från bloggen, varför? För att jag helt enkelt inte har hunnit...<br />
Många har legat på stranden i sommar kanske och njutit, mellan sina sommarjobbspass eller för att de helt enkelt haft semester. Jag har följt vänner på FB där de tagit en paus i vardagen åkt till stan för att äta en glass efter maten med barnen eller tagit med sig middagen till parken. Den klassiska svenska sommaren, när man gör små avbrott i vardagen för att göra det där lilla extra. Superhärligt och jag blir glad när jag läser vänners inlägg men min sommar har inte varit så.<br />
Jag ska inte klaga för jag har faktiskt haft det bra och haft turen att komma till ett sommarjobb där jag trivdes, men sommaren har varit tuff. Mindre roliga saker hände inom familjen som innebar att vi fick hålla oss hemma större delen av sommaren, ingen strand, ingen semester och inga glassar nere i stan. Dock hade vi turen att vi fick oss en 3 dagars minisemester på Öland när vi fick låna en stuga av en vän och bara slappade i 3 dagar. 3 dagar då vi promenerade och hade det skönt. Det är därför jag säger att jag ändå inte kan klaga. Annat roligt som hänt är att jag har endast en omtenta att skriva och att jag sen är fullt godkänd, vilket känns underbart skönt. Jag har en ny termin framför mig och jag går in i den här terminen med inställningen att jag kommer ge 200 % av all kraft jag har!! Jag kavlar upp ärmarna och ger järnet.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4mNfqLuJKOsd0ZQZJ_zawgsnrSlYrQLQffrOaw0YtWAmjhNItIDsgov4sOck7_3Js_F3fnIdrK7us2Xi76B-g-GLujaz8qgh-vsLCJo07V2Kw26tcUf-RGJe0mQhyz7T2Z55k7ivWcLOZ/s1600/IMG_1628.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4mNfqLuJKOsd0ZQZJ_zawgsnrSlYrQLQffrOaw0YtWAmjhNItIDsgov4sOck7_3Js_F3fnIdrK7us2Xi76B-g-GLujaz8qgh-vsLCJo07V2Kw26tcUf-RGJe0mQhyz7T2Z55k7ivWcLOZ/s320/IMG_1628.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Sommaren har även fått mig att tänka mycket, många känslor har varit i omlopp och jag har funderat vridit och vänt. Som jag tidigare skrivit här på bloggen har jag senaste året blivit besviken på folk som jag trodde var mina vänner, varför blev det så? Jag vet varför idag!! Det är helt och hållet mitt egna fel, jag var helt enkelt naiv! Mina ögon har öppnats och jag har insett att det finns människor jag helt enkelt inte vill ha i mitt liv, inte alls. Jag insåg att jag helt enkelt äcklas av dessa människor och att det har långt mer tagit av mig än givit något. Jag pratar inte om materiella ting, tjänster och gentjänster utan om energi. Min energi är det dyrbaraste jag har på mig själv och tar du den ifrån mig har jag inget kvar. Dessa människor tog massor av energi från mig. Jag har inte haft något alls att göra med dessa människor under hela sommaren och trots att sommaren har varit otroligt tuff och inneburit att jag har fått slita som ett idiot så har jag ändå mått bra. Ingen har suttit och tyckt synd om mig och jag har klarat mig själv men det är också det som gett mig styrkan. Och det känns riktigt, riktigt bra. En vän ska inte sitta och tycka synd om dig, för när något tycker synd om dig sjunker du bara djupare, en vän ska lyfta upp dig och ge dig styrka. Det är en sak om du är ledsen och behöver en axel att gråta mot...en helt annan sak än när du sitter och behöver "gnälla av dig".<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtcHKhqqtmWQpMRE09JS-kH7MzIs338RDjPwiRCbi9PT6UKdVIo9KP4wjXAs_TpJWNN84xmQHVs1CsPmTxZlr6JRKyIzRTJbQG_Z9gNzYWZ9G4pO38_w-4fIlWDAiU6xqk6LYZoNa4DEs_/s1600/IMG_1631.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtcHKhqqtmWQpMRE09JS-kH7MzIs338RDjPwiRCbi9PT6UKdVIo9KP4wjXAs_TpJWNN84xmQHVs1CsPmTxZlr6JRKyIzRTJbQG_Z9gNzYWZ9G4pO38_w-4fIlWDAiU6xqk6LYZoNa4DEs_/s320/IMG_1631.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Summan av kardemumman, sommaren är över och hösten är på väg in. I tisdags var jag på vårdcentralen för att ta prover (då hälsan inte varit på topp senaste åren) och fick mindre bra besked, jag tänker inte skriva om det här för jag är inte redo för det ännu. Ska dessutom på läkarbesök på måndag och få veta mer då, men jag är som sagt inte riktigt redo för att lägga ut detta här, för jag har inte smält informationen själv ännu.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmanmVizijv3QvWuOdMdYVGKUQiyx9tPTP105R7sBwE_rCQJM-snWKW7wvM8Q1Sv9oI4v0J7q4-dFDFq9182R422k-YhFpevmfHTiJgYEHShtmBNYSjeMY5MpYj8TUyHPyql024bVesB5m/s1600/IMG_1633.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmanmVizijv3QvWuOdMdYVGKUQiyx9tPTP105R7sBwE_rCQJM-snWKW7wvM8Q1Sv9oI4v0J7q4-dFDFq9182R422k-YhFpevmfHTiJgYEHShtmBNYSjeMY5MpYj8TUyHPyql024bVesB5m/s320/IMG_1633.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Skolan är igång för mig och det innebär egentligen mindre tid över för annat men jag tror att jag kommer komma igång mer med bloggandet igen för jag kommer sitta mer vid datorn nu. Hösten är igång och hösten för mig känns som en nystart. Dåliga saker har hänt som sagt men jag kan inte påstå att jag känner mig nedstämd, jag har gråtit en skvätt och sen tittat framåt. Man ska och man får vara ledsen bara man inte stannar där, eller hur? ;)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOsGBAvUhswzO7RK2XCegFBQe0-oG6WAz1ibBHaygejz0nMva3im_rBnfQQLtcTEU4AwStRNIxQwsz6xErcszOHbGdDlkNSx-HqBDhMZzFVro9hOaayRosD5MHdtNOH4eaqCnZh0AMkkac/s1600/IMG_1679.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOsGBAvUhswzO7RK2XCegFBQe0-oG6WAz1ibBHaygejz0nMva3im_rBnfQQLtcTEU4AwStRNIxQwsz6xErcszOHbGdDlkNSx-HqBDhMZzFVro9hOaayRosD5MHdtNOH4eaqCnZh0AMkkac/s320/IMG_1679.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Ps. Bilderna i inlägget är från vår lilla minisemester på Öland. :)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiESoQQ20t_2FVU-G0N-SOt-xhUxyyVe04hfW1zjzTro-bqlD-sh4dNLh3d3GxCwDOnve0ZyYot_DWkYooQesWw1kDlUncK5sKEVwLUuJnb_AZI8gL3fu_KX8wGvoXi34vdoLJBPsR23U7Q/s1600/IMG_1911.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiESoQQ20t_2FVU-G0N-SOt-xhUxyyVe04hfW1zjzTro-bqlD-sh4dNLh3d3GxCwDOnve0ZyYot_DWkYooQesWw1kDlUncK5sKEVwLUuJnb_AZI8gL3fu_KX8wGvoXi34vdoLJBPsR23U7Q/s320/IMG_1911.JPG" width="320" /></a></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-70598436809366839872013-06-24T13:29:00.000-07:002013-06-24T13:29:55.221-07:00Yoga for life<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2IdPBT42gnH01039_-bRJE6JIqA8o5cDydpdf9UfYp4stO3P1r4fhgogoKFV0InkKe65kwnaEMPPdN_tYFpW7hGQkyGprgApHUEKVecPH9NX-8mrTTzfw6Kg27B2KumD9m3XnFvzQsRad/s1600/yoga-articles2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="255" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2IdPBT42gnH01039_-bRJE6JIqA8o5cDydpdf9UfYp4stO3P1r4fhgogoKFV0InkKe65kwnaEMPPdN_tYFpW7hGQkyGprgApHUEKVecPH9NX-8mrTTzfw6Kg27B2KumD9m3XnFvzQsRad/s320/yoga-articles2.jpg" width="320" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Jag känner att jag har verkligen kommit igång med yogan och är peppad till max. Jag är inne på dag 3 (sorry, fick inte till det på midsommardagen) och jag har redan börjat känna av fördelarna. Jag var helt på det klara med att det skulle medföra en massa fördelar att yoga dagligen i 30 dagar men det har faktiskt medfört en fördel som jag inte hade förväntat mig. Inte nog med att det föds ett slags sug efter mer och mer hela tiden så har jag börjat känna sug efter ytterligare träning, annan träning än yoga. Jag vill röra på mig, jag vill springa, gå, cykla, styrketräna etc, etc. Vad kom det ifrån?? Det är helt klart välkommet, men jag hade inte förväntat mig det. Att jag skulle vilja äta hälsosammare och sköta om min kropp, ja absolut...men jag trodde faktiskt inte att jag skulle få igång ett sug efter mer träning. Otroligt glad och överraskad över detta! Och jag kan tala om för er att den här resan ska bli riktigt spännande! Jag har tidigare försökt mig på olika slags challenge's, varav jag gick ut med en offentligt här, då jag skulle äta raw food i 30 dagar. De utmaningarna har bara gått rakt i stupet, och jag måste nog säga att jag tror just nu att jag vet varför. Skillnaden mellan DE utmaningarna och denna är att den här är mer kravlös. INGEN har sagt VAD exakt jag måste göra under dessa 30 dagarna mer än att det ska vara yoga, men inte VAD för slags yoga, och man har ju faktiskt olika förutsättningar. Jag har börjat väldigt mjukt och sakta. Första dagen tex. ägnade jag mig mer åt meditation, jag gjorde inte så många asanas och så har jag sakta byggt upp det hela. Idag tex yogade jag mer än 30 minuter. Jag yogade först på dagen med min 4 åring och sen även senare då jag gav mig på lite mer utmanande yoga. Det är skönt och jag älskar det här kravlösa och att man kan göra lite som man själv vill! :) To be continued...Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-51158627290541260772013-06-19T03:23:00.004-07:002013-06-19T03:23:55.621-07:00Yogautmaning<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhosToQjeSirMeaUzrLE4HXEhULmHkgRFQ8Vwx1iB-xCqAtg01ETP1u6giWAwSivVjr31DGZvjAAfMxvZ1JrTbWREacJBTLSgyJfkiLNQ7_1MEuwNJpdrIzHsYGwVY6XuCG-SQ-hJ5Qs36p/s1600/993036_10151424180097163_489887494_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhosToQjeSirMeaUzrLE4HXEhULmHkgRFQ8Vwx1iB-xCqAtg01ETP1u6giWAwSivVjr31DGZvjAAfMxvZ1JrTbWREacJBTLSgyJfkiLNQ7_1MEuwNJpdrIzHsYGwVY6XuCG-SQ-hJ5Qs36p/s320/993036_10151424180097163_489887494_n.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
På fredag startar den och så fort jag upptäckte detta var jag ju självklart tvungen att anmäla mig. Jag ska utmana mig själv och jag tycker att det är ett perfekt tillfälle för mig att få igång min yoga som jag så länge har velat. Anmäl dig du också, det kan du göra <a href="http://veronica.livskick.nu/category/inlagg/">här</a>. Passa på!1 Du har absolut inget att förlora...jo, förresten nu ljög jag...du kan förlora din trötthet, ditt dåliga humör, värk, stela leder etc, etc.. ;)Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5125612487571886901.post-43244785145068343792013-06-07T02:03:00.002-07:002013-06-07T02:03:44.735-07:00~Sommarlov~<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMdMi1CnnwCSqDvK_f5G93vhDPS2xK8YPQ7V4uJy8NvGTpG2I2rfTTRTzRZOtGPZk3LtuFUtX3RiK3kWIWSbBwnkJK8mIsmgvhPHy5q5Tm_JSF73hn_0ObsOZdQznIo7sSDbNBRTeYYMRi/s1600/summer.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMdMi1CnnwCSqDvK_f5G93vhDPS2xK8YPQ7V4uJy8NvGTpG2I2rfTTRTzRZOtGPZk3LtuFUtX3RiK3kWIWSbBwnkJK8mIsmgvhPHy5q5Tm_JSF73hn_0ObsOZdQznIo7sSDbNBRTeYYMRi/s320/summer.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Sent i natt eller kanske tidigt i morse, beroende på vilket perspektiv du ser det ifrån (03:30) skickade jag in min sista examination för den här terminen. Hade suttit uppe och vridit och vänt på min text, plockat bort, lagt till, redigerat etc, etc. Just då, mitt i natten när jag skickade in den fullkomligt skakade jag, det var jobbigt, jag tyckte att jag inte hade gjort tillräckligt bra ifrån mig och jag var arg, ledsen och besviken i största allmänhet. Fortfarande tycker jag att mitt arbete var halvdant och jag är inte nöjd alls, jag tycker inte att det finns någon tydlig röd tråd genom den och jag tycker att den känns rätt tafatt och hafsig. Hur eller hur känner jag efter att ha sovit i knappt 5 timmar att jag kan släppa det hela nu, det ligger liksom inte i mina händer. Jag har alltså tagit sommarlov!!!<br />
På tisdag kommer jag få resultatet av gruppexaminationen och även min sista omtenta...fram tills dess tar jag det lugnt och tänker inte ens så mycket som att ägna en tanke på skolarbete.<br />
Nu ska jag sticka, jag ska baka bröd, grilla med vänner, yoga och dricka goda gröna smoothies! <3Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/09184413631369708929noreply@blogger.com0