Hello friends...nu var det länge sedan. Tyvärr, har inte haft tid, skolan tar enormt mycket tid just nu så när jag väl sitter vid datorn är det endast i studiesyfte. Men nu kände jag att jag ville och var tvungen att göra ngt annat än plugga vid datorn, jag har behovet av att skriva en liten stund, skriva ner mina känslor.
Året som gått har varit intensivt, mycket har hänt. Jag har funnit nya vänner samt förlorat vänner och sen hittat tillbaka till vissa förlorade vänner. Jag har sett ansikten på folk som jag inte trodde fanns annat än i filmer, känt mig sviken och utnyttjad. Men jag skakar av mig allt och växer på det istället. Livet är en stor lärprocess. ;)
Jag lyckades komma in på sjuksköterskeprogrammet och slagits och kämpat för att kunna få fortsätta, växer på lärdomen även där. Så kort sagt kan man säga att 2013 var lärdomens år för mig. Och det var ett år då jag fick slåss otroligt mycket, slogs och kämpade och växte. Under våren 2013 avslutade jag min medicinering som jag haft i 3 år helt på egen hand. Jag har tidigare haft en svår utmattningsdepression samt kronisk stress på det hela. Jag valde att sluta med medicinen vilken innebar en stor dipp för mig. Jag hamnade efter i studier, gjorde folk arga pga av att jag inte skötte skolarbetet ordentligt och gick upp massor i vikt igen. Inte kul och inte bra... Men jag tog mig ur det hela!!! Jag kämpade och jag lyckades! Jag kom ifatt med studierna och trots att tom vissa lärare ansåg att jag skulle gå om termin 1 så lyckades jag iaf.
Vikten? Jag tog tag i den under sommaren, gick inte ner särskilt mycket då men började gå ner ordentligt under hösten. Innan jag började min viktresa hade jag gått upp så att jag vägde hela 95 kg till mina ynka 161 cm :( Fruktansvärt och jag mådde riktigt dåligt. Jag kunde inte röra mig ordentligt och det var tungt!!!
Idag vägde jag mig...jag väger just nu 79,5 kg (!!!!!) jag kan inte fatta det!! Visst, det är fortfarande massor kvar att jobba på men 79 kg (!!!!!) jag ville storgråta!!! Detta betyder otroligt mycket för mig! Jag har inte haft en 7:a framför min vikt på måååånga år!! Jag skrev i början att jag led av en svårt utmattningsdepression för några år sedan. När jag började medicineras för detta gick jag upp massor. Den medicinen är en stor anledning till min övervikt då jag lade på mig 18 kg på 2 månader. Allt som varit ÖVER 80 kg har för mig varit lika med "depressionsvikt", varför? Jo för "maxvikt" för mig innan var just 80 kg. Jag har vägt 80 kg efter mina graviditeter och lyckats gå ner efter det....så att jag ligger där idag...visst det är massor än att tappa men jag har lyckats göra mig av med min "depressionsvikt" och kan numera stänga dörren till det kapitlet i livet en gång för alla...
Jag visste inte själv om att jag hade en sån stor emotionell relation till siffran på vågen. Jag har hela tiden känt att jag jobbar för att bli smal och frisk (ja, jag har under viktens resa dragit på mig diagnoser också tyvärr). Och visst, jag jobbar fortfarande så och jag ser hälsovinsterna rent objektivt som kommer, men vad händer med mig rent emotionellt och rent psykiskt? Massor!!! Men inte bara att min självkänsla höjs och jag börjar våga visa mig bland folk, vågar ta plats etc. Utan just dessa känslor av att vissa kapitel i livet stängs, vissa dörrar stängs och andra öppnas. Jag har inte reflekterat över att jag i sommar kanske kommer våga åka till stranden med mina barn, eller snart kanske jag tom vågar åka till simhallen som de små liven tjatar om. Jag gömmer mig inte heller längre i samma utsträckning, och jag vågar se folk i ögonen. Jag ursäktar inte att jag finns heller. Att vara tjock är lika med att vara äcklig!!! Så är det, så känner de flesta av oss som är tjocka! Och tyvärr finns det många där ute som tycker det också OM tjocka! Vi luktar illa, är ofräscha och det är vårt egna fel att vi ser ut så, vi är dumma i huvudet också. Vi FÖRSÖKER inte ens gå ner i vikt... Jag skulle kunna fortsätta i det oändliga om vilka röster som ekar i en övervikt människas huvud och så som samhället ser ut idag med näthat osv så är det inte så konstigt för det finns en grupp människor där ute som tom tycker detta om överviktiga människor. Men de har inte en aning om hur livet ter sig för en övervikt person, varför personen i fråga ÄR överviktig och hur pass mycket personen kämpar. Varje dag är en kamp!!!
Jag skulle kunna fortsätta skriva om detta i en oändlighet, men får nog börja sätta punkt där.
Jag har lång resa kvar, både viktmässigt men även på det personliga planet. Jag har många demoner jag fajtas mot och jag jobbar mycket med mig själv. Jag vill bli den bästa versionen av mig själv och en bättre medmänniska. Resan är inte lätt men det händer saker dagligen och jag växer för var dag som går. Jag ska försöka skriva oftare men jag lovar inget för som sagt tar skoljobbet en stor del av min tid. Så pass stor att gymmet fått vänta i över en månad nu...hoppas kunna börja nästa vecka igen.
Kram vänner <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar