torsdag 28 februari 2013
Hobby vs. Studier
Sista Februari
Sista dagen på februari 2013. Fågelkvitter och solen i ögonen, då känns det som att vintern börjar motas i dörren och att snart, snart är det vår..
Vad gör man, man tar med sig kaffet ut på altanen, igen...
Vad gör man, man tar med sig kaffet ut på altanen, igen...
onsdag 27 februari 2013
*Våren är på väg*
tisdag 26 februari 2013
Symöteinlägg
Länge sen jag var med på symöte!! Men inte har jag lagt ner stickandet inte... Har bara inte lagt upp ngt! Mitt bland tentatuggandet sitter jag och tar lite pauser just nu! Pauser med te och stickning! Och vad stickar jag på?? Jo en liten present till en prinsessa som fyller ett år till helgen!! Återkommer med det färdiga redultatet!!
måndag 25 februari 2013
Kvinnostyrka
Det var ett tag sedan jag kikade in här kära vänner. Har varit lite väl mycket sjukdom i mitt hem, först barnen sen klubbades jag ner av en hemsk influensa som fortfarande har sitt grepp om mig till en viss del...men, men...jag är uppe på fötter och kan äntligen ägna mig åt att plugga för glatta livet inför den kommande tentan på lördag. :)
Under mina dagar liggandes i sängen har jag hunnit tänka en hel del (fem dagar med feber och sängläge...blir en hel del) och även drömma (jag dansades svansjön !!!??? och en älg som jagade mig på migrationsverket !!!???) och sista dagarna då jag var liiiite mer piggelin kikade jag även på lite film.
Senaste filmen jag kikade på var "Mona Lisas Leende". För er som inte har sett den handlar det om ett gäng studentskor i mitten av 50-talet. Hur dessa otroligt intelligenta kvinnorna klubbas ner under ideologin att kvinnan ska stå i köket och föda barn. Fruktansvärt!!! Kvinnor som hade drömmar om att läsa till jurister men tanken inte ens passerade då de hade lärt sig att leva med att de helt enkelt skulle bli hemmafruar.
Vi kan idag tycka att vi har kommit mycket längre än så, men problemet är det att jag kan snarare se en trend som börjar peka bakåt igen. I slutet av filmen får man se små reklamsnuttar från 50-talet där kvinnor är klockrena objekt för männen, männens leksaker!!! Och så är det fortfarande, kvinnan ska veta sin plats, kvinnan ska vara en liten produkt som ska visas upp, ett vackert yttre att titta på. Idag är det dessutom ännu värre då hon ska inneha en viss kunskap men ska ändå på något sätt hålla tyst och veta sin plats.
Dessa dagarna i sängen har jag som sagt suttit och tänkt en massa och insett att jag har själv kommit ifrån de ideologier jag hade en gång i tiden. Detta gjorde mig helt förskräckt men glad på samma gång, för det är ännu inte försent att ändra på det. Vad vill jag att mina barn ska lära sig?? Vill jag att min son ska växa upp till en mansgris som ska behandla sin kvinna som ett ting, att han ska vilja ha sin kvinna servandes?? Vill jag att mina flickor inte ska kunna veta hur man håller en pensel? Eller hur man sätter upp en hylla?? Att de ska leva i en rosa värld där man är beroende av männen??
Jag är inte för hierarki åt något av hållen. Världen ska inte styras av kvinnor, men den ska heller inte styras av män!!! Världen ska inte vara indelad i snoppar och snippor!! Vi är alla människor med lika värde oavsett kön, men jag blir skogstokig när jag ner att kvinnor objektifieras fortfarande och att kvinnans kraft nedvärderas. "Kvinnor kan inte köra bil" "Kvinnliga poliser" "Kvinnlig präst" etc, etc... Män som sitter "barnvakt" åt sina barn (BLIR GALEN när jag läser sånt), kvinnor som ska vara glad när de har en "så snäll man" som springer efter barnen medan de är på fest... *sliter håret av mig* eller att han är sååååå duktig och diskar.... *vad snääääääll han är*...
Som sagt så menar jag inte att männen ska slava och kvinnan ska sitta med en coctail i handen...men det ska ta mig tusan inte vara tvärtom heller!!! JÄMSTÄLLDHET!!! Och ni kvinnor som kikar på de förhållanderna som ÄR jämställda sluta kalla deras män för "snälla" och uppskatta kvinnostyrkan istället. För hur vi än vrider och vänder på det hela är det faktiskt vi kvinnor själva som ställer till det för oss. Vi sitter på så mkt och istället för att höja varandra så sänker vi varandra istället. Istället för att enas så gör vi precis tvärtom. Är det en kvinna som visar sina muskler ska hon dämpas och tystas ner. Varför kan vi inte göra tvärtom?? Varför kan vi inte hylla varandra. Är det en man som går framåt och har familj och barn så är han en duktig arbetsam make, är den en kvinna så försummar hon sina barn. Män som börjar jobba direkt efter en förlossning är det ingen som reagerar på...är det en kvinna så är hon en dålig mamma... KOM IGEN!!!
Hursomhelst vill jag avsluta med ett par ord som har fastnat i mig efter filmen jag såg. Julia Roberts tar en drink med en kollega i en barn (en man). Han har precis fått veta att hon har ett förhållande i en annan ort och säger:
"- Om jag hade varit din pojkvän hade jag aldrig låtit dig åka ifrån mig!!"
Julia Roberts svarar: "-Och jag hade aldrig frågat om din tillåtelse..."
måndag 11 februari 2013
Ensamhet....
.
Är det alltid något som är dåligt??
Jag tycker inte det. Jag njuter av att få vara ensam ibland, att få umgås med endast mig själv, och nu pratar jag inte om att bara få vara ensam hemma utan att på riktigt umgås endast med mig själv och ingen annan.
Som många av er vet började jag läsa till ssk nu i januari och det är bland det bästa som har hänt mig. Dels att en av mina drömmar går i uppfyllelse och dels att jag har något för mig själv. Jag går på föreläsningarna där jag är omgiven av mina klasskamrater och sen går jag därifrån. Har vi en heldag med föreläsningar går jag och äter lunch själv, tar en promenad, lyssnar på musik och bara är för mig själv. Jag vill inte och jag saknar heller inte det att sitta och prata med någon, jag vill vara själv. Jag sitter helt själv på föreläsningarna, jag sitter i ett hörn själv på fikapauserna och det gör mig absolut ingenting. Jag kanske mediterar en stund eller bara tittar ut genom fönstret. Detta är ett aktivt val jag gör själv och jag älskar att det knappt är någon som känner mig och att jag får vara anonym och ifred.
För just den där anonyma delen är så fruktansvärt skön, de vet inte vem jag är och jag kan förbli anonym för dem så länge jag känner för det just nu. Är jag otrevlig?? Nej det tycker jag inte!! Jag snäser inte åt någon eller ignorerar folk, jag väljer att gå undan helt enkelt.
Jag har precis börjat läsa med dessa människor och jag ska gå i samma klass som dem i 3 år, NÅGON gång kommer jag säkert att prata med dem och jag kommer med all säkerhet att lära känna dem...varför ha bråttom??
Vi hade en gruppövning i förra veckan och de som var i min grupp trodde att jag precis hade börjat. Jag förklarade att jag har varit med enda från början, bara det att jag "smyger in" och "smyger ut" på föreläsningarna och att jag helt enkelt inte orkar vara social.
Jag tänker inte be om ursäkt för detta men som sagt, jag tycker det är så skönt!!! Jag får vara ifred och jag ÄLSKAR det!!
Just nu umgås jag med väldigt få, jag pratar med väldigt få och jag kommer vilja ha det så ett bra tag och det är MITT aktiva val!!!
Dessutom förstår jag inte varför man måste känna sig som en utböling eller att det "skulle vara synd om än" när man är ensam...haha.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


