fredag 27 mars 2015

Olika vägar men samma mål...


Dessa ord sa en klok person till mig nyligen och det är precis så det är och det gäller alla mål här i livet. Inte alltför sällan har man många olika mål i livet inom olika områden. Själv har jag några som jag vill nå inom olika områden, dvs jag är en och samma person med olika sorters mål. Det ena målet jag har delar jag med flertalet personer, och det är mina klasskompisar. Vi har allesammans samma mål och det är att gå klart vårt utbildning. När vi började denna utbildning i januari månad 2013 hade vi alla målet att vi ska ta examen januari 2016. För en del tog det stopp redan den sommaren då de valde att hoppa av, en del klarade inte av de tentor som krävdes för att gå vidare, en del blev gravida...ja, mycket kan hända som gör att man måste ta ett uppehåll och fortsätta senare. Dock är målet fortfarande detsamma, de som har blivit tvungna att ta ett uppehåll har fortfarande målet att bli sjuksköterskor, men det blir inte januari 2016, det blir vid ett senare tillfälle. Så är det ofta...målet är ett men vägarna är många. Samma sak gäller mitt mål att gå ner i vikt, jag har fortfarande samma mål som när jag började sommaren 2013 men saker händer på vägen och målet får byta vägar. Det betyder inte att man ger upp målet, men det kan ta längre tid och man får välja en ny väg. Tänk att du kör på en väg, du har ett mål dit du ska och du måste tid, på vägen faller det plötsligt ett träd framför dig, ska du bara stanna bilen och vänta på att trädet ska magiskt försvinna? Du måste hitta ett sätt att ta dig förbi hindret för att komma dit du hade tänkt att ta dig från början, för vad är alternativet? Du kan stanna kvar och inte röra dig ur vägen, men du kommer ingenstans och det kommer få sina konsekvenser. Målet är fortfarande att ta sig fram dit man hade tänkt från början, du kan försöka flytta trädet, såga ner det eller helt enkelt välja en annan väg förbi trädet. Precis så är det i livet i övrigt. Hinder kommer i vår väg, vi kan jobba oss igenom dem eller förbi dem, men det börjar ofta med samma sak när hindret kommer, man känner sig först handlingsförlamad. När hindret står där framför dig kan du bli arg, ledsen, förtvivlad, förvirrad, irriterad, frustrerad..listan kan göras lång men när känslorna har lagt sig och man börjat tänka klart hittar man vägen för att fortsätta resan. Precis som denna kloka person sa till mig (som är en lärare till mig) "det finns olika vägar till att nå målet..."
Jag har under resan till att gå ner i vikt stött på många hinder och många gånger gått bakåt istället för framåt, men jag ger inte upp...för målet är ett och jag får ibland gå en bit bakåt (går upp i vikt) för att sen tappa mer igen (ta mig förbi mitt träd på vägen) och sen fortsätta framåt. Precis så är det hela tiden och jag vill säga till alla er där ute som råkar ut för olika hinder i livet, ge inte upp, hitta era genvägar. Be om hjälp, ibland behöver man hjälp av andra för att flytta på trädet, stenen eller stocken på vägen. Vi måste våga be om hjälp och om någon ber dig om hjälp, tvivla inte att hjälpa till, för nästa gång är det du som behöver hjälp. Trevlig helg vänner <3

torsdag 26 mars 2015

Objektifiering och jämställdhet

Har inte skrivit på länge nu vänner, jag har inte riktigt haft tiden och livet är inte riktigt som jag hade planerat att det skulle vara för tillfället...men skam den som ger sig, jag är snart på banan igen. Men det är inte det jag hade tänkt skriva om idag, jag har annat jag vill skriva om. Idag är det om objektifiering och jämställdhet. Det hoas, skriks och gapas om FSG (Fifty shades of grey) just nu bland annat, folk är upprörda över den våldtäcktskultur som finns där ute och om hur kvinnor är rena sexobjekt osv. Ja, jag är helt med i den debatten och jag tycker också det är fruktansvärt och upprörande att kvinnor idag på 2000-talet fortfarande ses som små objekt och inget annat. MEN är det bara kvinnor som man ser på så? Hur ser vi på männen? Det hoas, skriks och gapas om FSG som (By the way) är en bok som klassats som tantsnusk (och helt ärligt...hur många andra "kvinnoböcker" är egentligen inte annat än tantsnusk...med handen på hjärtat...seriöst) och jag har själv inte läst den och kommer inte läsa den heller. Det pratas om att den förvrider kvinnors syn på sig själva och att de är lägre än män, bla, bla, bla... Helt ärligt...har vi inte kommit längre? Får inte kvinnor vilja njuta av sex? Är det fortfarande SÅ FULT med att kvinnor ska gilla sex? För jag har helt ärligt talat uppfattat det hela som att det är DET boken egentligen handlar om. Och de som har läst boken och sett filmen säger att det är just vad det handlar om. Det är KVINNAN som styr och det är snarare att han är HENNES njutning. Men fortfarande...vi är helt ute och cyklar. Varför ska det hela tiden vara en kamp mellan män och kvinnor...vem som ska få vem till att njuta, vem ska som göra mest hemma, etc, etc..varför kan vi inte bara landa i samspel och den riktiga jämställdheten? Varför kan man inte få njuta av sex TILLSAMMANS och ha det bra TILLSAMMANS??? Jag tycker snarare att objektifieringen byter plats och fokus istället för att suddas ut. Helt ärligt...vi har stor fokus på att kvinnor kläs av och objektifieras (vilket ÄR illa och ogillar det starkt) men helt ärligt så görs exakt samma sak med män. De intar den där korkade blicken på bilder och ser ut som "Hey, babe...jag tänker bara med snoppen och den tänker på dig...naken..." Seriöst??? Män är inte korkade idioter som tänker med snoppen, likväl som att kvinnor inte är korkade varelser som hör hemma i köket. Vi är alla människor, alla varelser med känslor och en fullt fungerande hjärna. Sluta upp att göra er dummare än vad ni är. Alla tänker på sex i en viss mån, vissa mer vissa mindre och det har INGET med könet att göra. Det finns kvinnor som är galna i sex och det finns män som inte är det minsta intresserade, det är inget könsrelaterat. Det finns kvinnor som är mer intelligenta än män och tvärtom också...INGET könsrelaterat i det heller...etc. etc...listan kan göras lång. Och när det kommer till sex...helt ärligt, jag är djupt besviken på att vi inte kommit längre såhär en bit in på 2000-talet. Sex är inte smutsigt, det är något vackert, det är kärlek och det är naturligt, fruktansvärt trött på att det görs till något vidrigt, smutsigt och fult. Jag hoppas att det är en trend som kommer vändas snart. Jag uppfostrar mina barn till att se det vackra i sex och jag har inga som helst planer på att vara censurerad i mitt snack om sex med mina barn, Frågar det så svarar jag och jag är ärlig. Alla tre uppfostras till att respektera det motsatta könet och inte göra något som de själva inte vill, samt inte tvinga någon annan till att göra något de inte vill. RESPEKT OCH KÄRLEK!!!

tisdag 3 mars 2015

Symöte


Och vad gör jag för kul just nu?
Jag är rätt stressad i skolan men försöker varva ner med lite handarbete mellan varven! Det är nog handarbete tillsammans med gymbesöken som ger mig kraft att ens fortsätta!
Men, vad stickar jag på just nu?
Jag har stickat klart min första strumpa (skratta inte) och sen stickar jag vantar i olika storlekar! Barnen tycker det är kul och beställer detta från mig! :)


söndag 1 mars 2015

Baka bröd och söndagsmys.

Söndag idag, jag älskar söndagar. Det är rätt komiskt tycker jag hur inställningen till söndag ändras genom livet. Som barn och som tonåring avskydde jag söndagarna, jag ansåg söndag vara den absolut tråkigaste dagen i veckan. Söndagen var alltför lugn och ohändelserik. Alla affärer var stängda, folk satt hemma och gjorde mest ingenting, det var en vilans dag och för mig fruktansvärt tråkig. Numera är det inte riktigt så. Många affärer i stan är öppna även på söndagarna, men å andra sidan så lever vi idag i en tidsålder så allt måste var tillgängligt mest hela tiden...vilket är rätt sjukt. Kort sagt så har den där trista, lugna söndagen börjat suddas ut allt mer...och jag saknar det faktiskt. Jag försöker dock ha kvar den i alla fall. Jag vill helst sitta hemma på en söndag och ta det lugnt. Vill helst inte ens träffa mina vänner när det är söndag, utan bara sitta hemma med familjen. En idealisk söndag för mig är att vakna och äta en lugn och mysig frukost med familjen (händer sääääällan), gå till kyrkan, laga middag och äta en klassisk söndagsmiddag bara med familjen och sen bara slappa resten av dagen. Kanske att man bakar bröd, pysslar, tittar på TV eller läser en god bok...det är söndag för mig.

Den här söndagen ägnade jag mig just åt att baka bröd och städa. Inte att jag städade hela huset och fick det sådär perfekt rent som jag vill ha det, men ändå grundstädning. Tvättade, strök, svabbade golven och fick det helt ok.
Minstingen i hushållet har sedan i fredags tjatat på mig att hon vill att vi ska laga pizza till middag, så jag passade på och gjorde en extra stor sats med deg och bakade även ut små frallor.
Jag älskar att baka bröd, älskar att känna degen i mina händer. Numera är det modernt att alla ska ha den där "Kitchen aid" vilket jag inte kan förstå...halva nöjet med brödbak försvinner när man har en sådan. Sen kan jag inte för allt i världen inte fatta hur man kan få bra bröd med en sån maskin. Du känner ju inte hur degen är i dina händer... *skakar på huvudet* ...kalla mig gammalmodig men jag vill ha degen i nävarna. Jag vill knåda degen, känna den under mina fingrar för att kunna avgöra om det är färdigknådat eller ej. Den där maskinen är bara stor, klumpig och i vägen...helt ärligt ser jag inte charmen med dem. Kan dock förstå att det är smidigt att vispa grädde med en sån ;)
Hursom...jag ägnade mig åt pizzabak och brödbak idag. Hade tänkt att jag skulle bakat limpa också men hann inte med det...det vart lite för mycket idag.
Jag testa något nytt när det kommer till att baka frallor, jag använde mig av min muffinsform och satte frallorna i den, det blev riktigt bra.



Sen provade jag också med att lägga dem i en gratängform, vilket också gick bra men de blev inte lika bra som i muffinsformen.



Längtar till imorgon när jag har hemmastudier...då blir det limpa som ska bakas...funderar på att köra en omgång med Dutch ovenbread också... ;)